Skip to content

Reglemente för vaccinering mot smittkoppor (1816)!

18 mars, 2010

300.000 människor i enbart Sverige lär ha dött mellan 1750 och 1800 i smittkopporna. Enbart år 1800 dog 12.000 människor av kopporna i Sverige. Med vaccineringarna mot smittkopporna i början av 1800-talet lyckades man för första gången i mänsklighetens historia stoppa en farsot. Det var inte längre en grym och hård nödvändighet eller naturlag att människor skulle dö i farsoter. En skånsk läkare var pionjär i Sverige i att vaccinera mot smittkoppor och tack vare hans och andras ansträngningar bestämde man 1816 att vaccinera alla svenskar mot smittkoppor.

I slutet av 1700-talet kom Edward Jenner (1749-1823) på ett säkert sätt att ympa kokoppor på människor för att framkalla resistens mot smittkopporna. Under de första åren av 1800-talet spreds metoden till Sverige och Danmark. Efter att under ett antal år ha sett att metoden fungerade, och efter att man börjat vaccinera barn och vuxna i övriga europeiska länder togs ett beslut  att man skulle göra samma sak här i Sverige.

Till en början var vaccineringen frivillig. 1804 anbefalldes det i ett Kongl. Maj:ts cirkulär till landshövdingämbeten och domkapitel att domkapitlen skulle ålägga kyrkoherdarna att utse en vaccinatör för varje församling och denne skulle få utbildning av provinsialläkaren. I första hand skulle klockare utses, men ibland blev det komministrar, skolmästare eller andra lämpliga personer.

Efter ytterligare år då man såg att vaccineringen gav goda resultat bestämde regeringen 1816 att göra vaccineringen obligatorisk i Sverige med ”Kongl. Maj:ts nådiga reglemente för vaccinationen i riket” som bland annat påbjöd straff mot föräldrar som vägrade låta vaccinera sina barn.

Resultatet blev att antalet döda i smittkoppor drastiskt sjönk. Och inom några decennier dog relativt få av sjukdomen.

Munck af Rosenschiöld

Det var en skåning som var pionjär i Sverige för smittkoppsvaccineringen.

Per Olov Ganrot från Svalövs släktforskare har skrivit om honom i en artikel om Smittkopporna från 2005:

”Den förste som här ställde sig positiv var en ung läkare i Lund, Eberhard Munck af Rosenschöld (1775-1840). Han var son till biskopen i Lund, Petrus Munck (1732-1803), som i sin tur var sonson till klockaren Johan Tönnesson Munck i Riseberga (d. 1719). I sitt andra gifte var biskopen gift med en dotter till Eberhard Rosén, adlad Rosenblad, professor i praktisk medicin i Lund. EMR var äldst av deras elva barn, som alla 1799 adlades med namnet Munck af Rosenschöld. Deras karriärvägar var förstås väl krattade och flera blev framstående och fick ättlingar som också blev framstående. Knappt ett halvt år gammal hade EMR skrivits in vid Lunds universitet! Han blev filosofie magister vid knappt 17 års ålder, medicine doktor vid 19, t.f. professor i praktisk medicin vid 27 och ordinarie professor i teoretisk medicin vid 30. I två perioder var han rektor för Lunds universitet och senare var han intendent och brunnsläkare i Ramlösa. Som yngling hade han assisterat sin morfar där, som haft samma tjänst.

EMR beskrivs som en komplicerad personlighet. Han förblev ogift och sägs ha varit socialt tillbakadragen. Han hade stark rättskänsla, som ibland gjorde honom till rättshaverist. Han försvarade engagerat de många hundra bönder, som fängslats efter de stora bondeupproren i Skåne 1811. Det mest kända skedde i Klågerup, men liknande förekom på många andra håll, t.ex. i Helsingborg- och Ystadtrakten. Orsaken var nyvalde kronprinsen Karl Johans bryska utskrivningsmetoder när han organiserade försvaret i det pågående kriget. EMR lyckades förmå kronprinsen att mildra domarna mot många. Av 34 dödsdomar verkställdes endast tre. Cirka 30 personer hade dödats i massakrerna. Karl Johan kom väl överens med EMR, trots att denne öppet var republikan, liksom Jean Baptiste varit under franska revolutionen. I Riddarhuset arbetade EMR aktivt för folkbildning och mot brännvinsmissbruket. Han dog under ett besök i Köpenhamn 1840.

1801 skrev han en uppsats med ett teoretiskt försvar av vaccinationen, men lyckades inte övertyga sina kolleger. Samtidigt studerade han försök som pågick i Köpenhamn. Där fick han också sekret från kokoppor och utförde 23 oktober 1801 de första vaccinationerna i Sverige. De gjordes på två barn till regementsläkare Gottfrid Beijer i Malmö och skedde i all hemlighet, inte ens barnens mor fick veta något. Allt gick bra.

I Jenners efterföljd skrev han samma år en skrift: ”Till Almänheten, om Kokoppor, ett säkert förvaringsmedel emot människokoppor” (förvaring kunde betyda skydd). Det var en ren propagandaskrift, som han lär ha delat ut gratis till alla som ville ha den. 27 januari 1802 fanns ett drygt sex sidor långt bihang till Lunds Weckoblad signerat av EMR: ”Utdrag af Collegial-Tidender för Danmark och Norge”. En kunglig kommission hade fått uppdrag att samla”alla till Waccinationen hörande upplysningar” och det var dessa han spridde i Skåne. De som inte hade tidningen kunde få bihanget gratis av honom. Många blev övertygade och första året gjorde han cirka 2000 vaccinationer. Det blev möjligt genom att han tog sekret från nyss vaccinerade individer och överförde det till nya. De flesta vaccinationerna skedde i ett hus vid Stortorget i Malmö, där han höll mottagning varje lördag eftermiddag. Han kontaktade också enskilda präster och klockare och utbildade dem till vaccinatörer. 1802 skrev han ”Förslag till Hämmande af den på flere orter nu härjande Koppfarsoten, Herrar Kyrkoherdar i Skåne och Blekinge tillegnadt”. Han var klar över att endast prästerna åtnjöt tillräckligt förtroende bland allmänheten för att kunna övertala dem att låta vaccinera sina barn.”

Reglementet av år 1816

Reglementet från 1816 följer i sin helhet här:

Reglemente för vaccinationen i riket; Stockholm den 6 mars 1816

Flera delar av världen har härjats av smittkoppor. Ett medel att ympa finns, men är inte tillräckligt för att helt avvärja sjukdomen. Den engelske läkaren Jenner har ett säkrare sätt. Skyddskoppning ger en så lindrig form av koppor, att man knappast kan tala om sjukdom. De ger ett bestående skydd och hindrar helt de rysliga följder av sjukdomen som de överlevande kan drabbas av.

Denna för mänskligheten så nyttiga och hedrande uppfinning har i Sverige, trots fördomar, blivit antagen. Regeringen har uppmuntrat och kunniga och nitiska läkare och medborgare har verkställt skyddsympningen. Kongl Maj:t har inte lämnat någon möda ospard för att vidtaga anstalter för att utrota sjukdomen och befria kommande släkter från den härjande farsoten.

Författningar har av och till på konungens befallning utgivits. Understödd av Rikets Ständer har Kongl Maj:t utfärdat ett reglemente till befrämjande av vaccinationen och vad som vid dess verkställighet skall iakttagas.

1 § Det åligger alla föräldrar att låta vaccinera sina barn före 2 års ålder. Gäller även äldre barn och personer som inte haft naturliga eller ympade koppor.

2 § Varje socken skall ha en vaccinatör och en eller två vaccinationsföreståndare, vilka jämte kyrkoherden ser till att barnen blir vaccinerade.

3 § Vaccinatörens skicklighet skall var godkänd av provinsialläkaren. Han följder Sundhets kollegiets rekommendationer, använder pålitligt vaccinämne, återser barnet efter 7 – 9 dygn för att kontrollera att vaccinationen tagit annars görs den om. Han för journal över vaccinationerna. För att uppmuntra skickliga vaccinatörer har konungen befallt att de kollekter, som samlas in stannar i församlingen och kan användas till vaccinatörer och även till medaljer som blivit präglade för ändamålet.

4 § I städerna, där det finns läkare, är det inte lika nödvändigt med vaccinatörer. Men vill församlingen ha sådan är inget hinder. Den som vill och är skicklig att vaccinera skall anmäla det hos kyrkoherden.

5 § De som antas till klockare skall inte bara kunna slå åder utan också vaccinera och bistå vid mindre läkargöromål. Detsamma gäller barnmorskor.

6 § Belöningar som är anslagna av staten kan tilldelas klockare, barnmorskor och andra som frivilligt vaccinera. De söker belöningen hos Sundhets Kollegium och insänder uppgifter på hur många vaccinationer de gjort.

7 § Alla som sysslar med vaccinationer skall känna skillnaden mellan äkta och oäkta vaccin, kunna urskilja om vaccinationen lyckats och kunna skilja på smittkoppor, vattenkoppor, stenkoppor och den s k svinkölen.

8 § Vaccinationsföreståndaren antas av kyrkoherden och församlingen. Hans skyldighet är att se till att barnen blir vaccinerade. Vaccination kan anställas vilken årstid som helst. Från predikstolen kungörs var och när vaccinationer äger rum i församlingen. Föreståndaren kan kallas till hemmet om så anses lämpligare.

Prästerna lämnar upplysningar om vilka som är ovaccinerade och föreståndaren har ansvar att de blir vaccinerade.

9 § Journalerna insänds till landshövdingen och förteckningen sänds till konsistoriet, som sammanställer tabeller för hela stiftet. De sänd till tabellkommissionen och lämnas vidare till Sundhets Kollegium.

12 § Det tillkommer provinsialmedicus att ha tillsyn över vaccinationen inom sitt distrikt.

13 § Sundhets Kollegiet har ansvar för att det skall finnas tillräckligt med äkta vaccin. Kongl Maj:t har i huvudstaden låtit anta 4 läkare som skall gå Kollegiet tillhanda. Därjämte har i flera städer inrättats vaccinationsdepåer. Nu finns 10 stycken. Kongl Maj:t ger provinsialläkarna förtroendet att förse sig med vaccinationsämne, som de sedan kan lämna ut till dem som behöver.

14 § Underlåter någon förälder att vaccinera sitt barn anmäls han till pastorsämbetet, som i allmän sockenstämma förehåller den tredskande sin motsträvighet. Ny tid för vaccination utsättes. Har detta ingen effekt anmäls han till kronobetjänt, som rapporterar till landshövdingen. Kan han fortfarande inte talas tillrätta bötar han 1 riksdaler 32 skilling med föreläggande om ännu högre böter. Särskilt allvarligt är om tredskan sker under ett utbrott av sjukdomen. Böterna går till de fattiga i församlingen. Kan den försumlige inte betala böterna omvandlas straffet till fängelse.

15 § Var och en som låtit vaccinera sitt barn och det blivit riktigt verkställt äger att utan avgift eller Charta få ett bevis. Om någon flyttar till annan ort, skall det stå i prästbeviset om personen är vaccinerad eller på annat sätt genomgått kopporna.

17 § Då Kongl Maj:t uppdragit åt Sundhets Kollegiet att ha huvudinseendet över vaccinationen är han förvissad att detta angelägna ämne med lika omtanke och med nit befrämjas.

Datum ut supra. CARL.

Mer läsning: Släkt och bygd 2005!

Wikipedia: Smittkoppor

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: