Skip to content

Häxjakt på Kullaberg

14 juni, 2010

Man har jagat påstådda häxor i Kullaberg också. I domkapitlets papper i Lund hittar man ett domstolsmål från 1726 där man anklagar en kvinna vid namn Boel Persdotter i Eleshult, Brunnby socken, för att ha sysslat med häxkonster, och bland annat ska hon ha förflyttat sig långa sträckor på onaturligt sätt. De papperna har avskrivits och publicerats på Wisberg.se. Jag klistrar in texten även här så intresserade kan läsa den. Ärendet gick vidare till Göta Hovrätt och senare i sommar hoppas jag kunna besöka Vadstena landsakriv och se vad som hände med stackars Boel.

Vem var Boel?

Som synes var Nils Trulsson, anfadern till Kullasläkten ett av vittnena på de förhör om häxkonster som hölls. En annan huvudaktör var prästen i Brunnby Erik Sinius.

Giödmar Gunnarsson, Boels make, föddes ca 1648, enligt kateksmillängden 1698, och Boel ca 1668. Giödmars pappa var troligtvis den Gunnar Bengtsson (Gunder Bendtzen) som nämns i de danska källorna och i Decimantboken från 1651. Han var frälsebonde under Krapperups gods.

Giödmar och den misstänkta häxan Boel hade minst en son, Gunnar, född ca 1684. Det finns noteringar i domböckerna från tiden runt 1690-1700 om en Boel Persdotter i Brunnby med ett konstigt rykte. Det återstår att ta reda på om detta är samma Boel som senare anklagades vara häxa.

Brunnbys kyrkoböcker saknas under den här perioden men man kan ändå ganska bra pussla ihop vem som HÖGST TROLIGT är barn till vem. 1742 är en Maurits Gunnarsson skriven på Eleshult 1, enligt mantalslängden för det året, och borde vara sonson till Giödmar och Boel eftersom mantalslängden 1709 noterar att en Gunnar Giödmarsson och hustru bor där tilsammans med Giödmar och Boel. (Uppg. från mantalslängderna) .

Maurits Gunnarsson dog 1773, hans släkt går att spåra genom hans barn. Tex sonen Anders som fick följande barn ihop med Anna Andersdotter (enligt ddss.nu):

1781-12-17 Mauriz
1784-10-02 Anna
1789-10-29 Bengta

När jag utvecklat min databas ytterligare kommer jag att lägga ut texten på min hemsida http://www.vitriol.se och länka till de olika personers antavlor, som nämns här. Här följer texten från originaldokumenten.

Texten

SE/LLA/13550 Domkapitlet i Lund FIII:2 (1696-1767)

Högwördige Hr Doctor, Biskop ock Procancellarie. Höggunstige Fader i Christo! så ock Högwördige ock höglärde Härrar Doctores ock Professores, samtlige Consistoriales, Gunstige Härrar!

Näst afwekne Skiärtorsdag tildrog sig det sällsamma här i Brunby sokn, att en Bondehustru wid Namn Boel Persdotter från Elishult uti denna Socknen /: sedan hon Natten förut warit uti en By här sammastädes benämnd Stubbarp hos sin då der i Barnsnöd stadde Systerdotter, ock om Morgonen skolat gått dädan till sitt hem:/ är samma Tima då hon der ifrån afgick, Kommen i största hast att sees stå mitt på Gården i Kulla, som trefierdedels Mijl dädan ytterst uti Socknen lijtet på denne Sijdan Fyrings-Lycktan ibland de höge Bärgen belägit är. Såsom detta förorsakade här i Socknen ock annorstädes allt omkring ett faaseligit Omdöme, lijksom något Truldoms Wäsende der under berodt hade; hälst hon Boel Persdotter dessutan för sådant warit i ondt Ryckte, ock haft swåra Misstankar om sig; Ty blef iag föranlåten der om hålla här hos fölliande förhör Lit. A: Hwar uppå Inspector ock Arrendatoren wid Högwälbårne Hr Baron ock Hofmarskalck Von Dübens Gård ock Gods, hwar under bem:te Bonde-Hustru med sin Man lydande äre, Christian Holst antog sig, at såsom deras Härskap, uti denne Saken draga henne fram för Lag ock Rätt: Men som han samma Tijd råkade blifwa siuk, lämnade han det åt Cronans Länsman at utföra, Hwilket ock skiedde. Nu hade man icke förmodat, at den Saken så hastigt skolat blefwat afsluten, utan tänckt, att ofeelbart dessförinnan /: som Nödvändigheten till Sanningens Uplysning syntes högeligen erfordra :/ åtminstone Wägen, på hwilken Boel Persdotter, til sin Exculpation, föregifwit sig hafwa farit willse till Kulla, skloiat blefwet besicktigad; Hälst i alla Måtto wisst ock sannt är, att ingen Menniskia, mycket mindre hon, som en högt Ålderstegen Qwinnos Person, den Wägen /: om den såsom en warande faaselig Owäg, dragande igenom Skog ock Marck, daalar ock Kiärr, samt öfwer ganska höga Bärg ock faasliga Klippor, elliest skall Kunna Kallas någon Wäg :/ på något Sätt naturligen Komma Kan: Hwar af så wäl som af den mycket korta tijden hon haft at komma dijt på, man meent Kunna blifwa fullkomligen Klart, at med samma hennes faart icke mått rätt sammanhängia: Men lijkwist /: utan att något sådant Kommit förut at skee:/ Ock ehuruwäl under Sakens agerande wid TingsRätten haft allt genom Wittnens eedeliga Betygande så befunnits angående Boel Persdotters faart ock ankomst til Kulla,som i här bijfogade förhör Lit. A. wordet berättat ock infördt; Så har Hr Lagman Hammarberg med Luggude Härads Tings-Rätt dock /: utan at upskiuta Saken till någon närmare Uplysning, som man förmodat Kunna erhållas, hwar om man ock derföre Påminnelse giordt :/ genast derutinnan ett sådant Slut giordt, som här hos fölliande dess dom # Lit. B. utwijsar.

Sedermera som det onda Rycktet om Boel Persdotter så lijtet Kunnat stanna och uphöra, som det der efter wordet wärre, ock åtskilligt annat om henne utKommit i församblingen, det man tilförne intet hördt eller wettat af; ty är iag blefwen förorsakad hålla der om jämwäl här fölliande förhör Lit. C. Dessutan förmäler, at det Målet wordet underställt Hög. Lofl. Kongel. Hofrättens wijdare Ompröfwande, hwar som man sedan eller ännu ingen Kunskap ock Underrättelse erhållit, ock iag fördenskull intet Kunnat dessförinnan admittera Boel Persdotter, efter dess Begiäran, til Härrans Högwärdiga Nattward; i ty iag eij wettat, om icke den Höga Kongel. Rätten Kunnat behaga i Tings-Rättens dom en Ändring giöra, eller låta om detta Målet en ny Ransakning hållen warda; Så har Boel Persdotter med dess Man, i Mening at så mycket snarare befordra Boel til Härrans Nattwards delacktighet, sökt denne Brunby församblings Skåtsmål ock Wittnesbörd om Boel Persdotters Ryckte ock loford, det de ock fått, som här hos föllier Sub Lit. D.

Nu kan iag intet wetta eller förstå, huru med Boel Persdotter skall wara, om någon yttermera Ransakning uti det Målet henne angående skee skall, eller hon, som hon påstår, få till Härrans heliga Nattward admitteras: Hwarföre min Ödmiuka ansökning är, det täcktes Eders Faderliga Högwördighet ock Plur. um Ven: dum Consistorium mig gunstigt underrätta, om i denna Saken något wijdare är til giörande, at Eders Faderliga Högwördighet ock Plur. um Ven. dum Consistordium Kunde finna angeläget ock nödigt om detta till Utseendet mycket wicktiga Mål i Höglofl. Kongel. Hofrätten något andraga ock påminna, samt huru iag mig derutinnan skall förhålla: Hwar emot med skyldigste Wördnad förblifwer
Eders Faderliga Högwördighets ock Plur. um Ven. di Consistorii

Allerödmiukaste
Tiänare
Erik Sinius
Brunby d: 2 Septembris Anno 1726

**********

Copier L: A

Uppå det rycktet som icke allenast utkommit här i Brunby sochn, utan och fasligare i Orterne häromkring war det utspridt, om det som med Bondens i Elishult här uti Sochnen Giödmar Gunnessons hustru Boel Persdotter sig tilldragit sidstl. skiärtorsdag d 7 hujus, har iag Eric Sinius å Embetets wägnar warit förordsakat hålla om samma Måhl efterföljande förhör: Hwilket skedt uti Nämndemannens Nils Olssons, samt Kyrkjowärdernes Nils Esbiörnssons och Påhl Perssons, tillijka med Bondens från Stubbarp Lars Nilssons Närwaro, och har den ena och andra då giordt för oss derom sådane utsagu och berättelse som följer.

I anledning der af at Boel Persdotter hela Natten emellan Onsdagen d 6 hujus och derpå följande Skiärtorsdag d 7 dito skolat warit i Stubbarp hos sin der i Barnsnöd stadde Systerdotter Elna Giödmarsdotter, och /: sedan denne omsijder wid pass en tima efter Solens uppgång war blefwen förlöst och födt sitt foster til werlden samt efter uti sådant tillfälle nödig skiötsel worden brackt til säng, jämwäl Barnet, som det sig borde, blefwet omset, och alt den saken tilhörigt i lag stält, hwilket utdrog in til dagwardstijden :/ Boel Persdotter alt städse warit dermed tilstädes, och jämwäl sedan hon tillijka med de andre der ätit dagward, gått der ifrån, men straxt samma tijd och som berättat blefwit fest samma Minut warit i Kulla belägit til det ringaste tre fierdings wäg derifrån Stubbarp; Så blef Boel Persdotter utfrågat.

1. Om det så war, at hon således och så länge war med wid bem(äl)te Barnsbörd? Dertil swarade hon: Ja, det war så.
2 do Om hon således der i Stubbarp åt dagward med de andre? Swarade lijkså der til: Ja.
3 tio Hwar hon tog wägen, när hon derefter gick der ifrån?

Swarade, at sedan hon gått utur gården der i Stubbarp utom Wästra Lukan, gick hon söderledes rätt emot sitt hem Elishult: Men sedan hon war kommen ett stycke-wägs bort emot någre högar, af hwilka hon menar warit den gent ut för Prästegården eller Kyrkjan belägne så kallade Trälshög, blef hon wilse, så at hon icke wiste hwar hon war, eller tog wägen: continuerade sålunda der på uti en slijk willsamhet gåendes up för Backa och ned för Backa, til des hon kom til en med Törne belagd henne aldeles obekant låg stengiärdsgård, den Klöf hon öfwer, gick der uppå wijdare fort öfwer en med Enebuskar bewuxen och af Backar samt Stenar så swår Mark at hon åfta måste Krypa. Omsijder sedan hon i så måtto länge trälat sig fram, kom hon at blifwa warse Hafwet, och gick så widare fort seendes hafwet alt städse in til hon kom til ett dels Törne- dels Stengiärde, hwilket hon en stund fölgde, och fan så en wäg, hwar af hon sig betiänte, gåendes den samma intill hon hinte fram til Kullagården, der hon ingick igenom Luka på den längan, som weter åt Mölleläge, utan at ändå förstå hwar hon war. Men när hon då der war inkommen på gården, såg hon Nils Trulsson der stående med sin son nedan wid andre längan, skiötande ett Sille-Käril, hwaraf hon förstod at hon war i Kulla. Som nu en hund sökte åt henne, och begynte skiälla på henne, för hwilken hon sig wärja måste, och Mannen Nils Trulsson i detsamma kom til henne wiljandes drifwa hunden från henne, bad hon /: utan at fråga, hwem han war, eller at af honom blifwa åtfrågat hwem hon war, eller om något annat åtspord blifwa :/ han wille wisa henne wägen som lopp til Mölleläge, det han och giorde följandes henne utom den til samma wäg wetande Porten. Hwarpå hon och straxt gick fort åt Mölleläge, och sedan wägen igenom (Mölkehålle?) Krabbarup och öfwer Stättan wid Bräcka Kiälla Wästan om Bräcka hem till Elishult, och Kom hem wid solens nedgång.

Uppå den til Boel Persdotter giorde frågan, om hon uti sin willfarande fort til Kulla Kom til någon By, gård eller Huus, eller blef warse någon By, gård eller huus, som hon Oomgängeligen måst Komma till, eller åtminstone hafwa seet, antingen hon gåt rätta wägen, eller skogsleds, eller öfwer Bergen eller huru hon eljest farit fram? Swarande Boel Persdotter, at hon uti denna sin willfarande gång intet kommit til något sådant, eller sådant något sett eller warse blefwet.

Under denne Boel Persdotters utsagu då hon blef åtfrågat hwad tijd hon kom till Kulla? Swarade hon, at det skedde en stund efter Middagen. Lijkså efter hon sagt sig under sin föregifne willfarelse på denna des wäg, hafwa wändt ut och in på des Tröija samt förkläde, i anledning af ett gammalt ord och taal, at när någon blef förwillad, skulle han til at komma til rätta igen, omwända sina kläder; Man då frågade, hwar hon war när hon omwände Kläderne, på wägen, eller förr än hon gick ut ifrån Stubbarp? Swarade hon, at hon det giordt på wägen under sielfwa willfarelsen.

Desutan såsom wijd Boel Persdotters berättelse om wägen, som hon sagt sig i sin föregifne wilfarelse hafwa gåt, men /: serdeles i anseende der till at samma wäg intet lijkar ortens beskaffenhet :/ råkat säga, nödwändigheten kunna fordra, och efwen wederbörande til Efwentyrs töra finna angelägit at låta det komma til Besicktning genom en syn: ty swarande Boel Persdotter lijksom häpen der öfwer sägandes det ingalunda kunna något giöra til Saken; efter hon under samma sitt willsamma gående, gåt snart fram, och snart tilbaka igen. Swar på henne swarat blef, at det så mycket mera föröker underligheten huru hon så meer än mycket hastigt kunde komma til Kulla, nämbl: samma stund och tima hon gick från Stubbarp, hwilket är belägit öfwer tre fiärdedels mijhl ifrån Kulla, och till hennes wandring der emellan så mycket längre tijd fordrades, som wägen icke allenast i sig sielf skolat warit så meer än mycket swår, utan hon ock efter en sådan des förklaring, skolat gåt så snart tillbakas som fram. Alle om orten här i Brundby någorlunda bekante weta och at säga, det ingen omskiönt til fots mycket sanbb och snar Menniska skulle kunna den wägen på ringare tijd än en half dag: Men derpå wiste Boel Persdotter sig intet at förklara.

Til sanningens desto bättre uplysning, serdeles som Boel Persdotter wid denna sin giorde berättelse och utsagu war mycket föränderlig och häpen i sitt taal och , berättandes i synnerhet om wägen snart ett, snart ett annat, det hon straxt deruppå återkallade, tagandes sine ord igen tilbakas innan hon kunde stanna i något, som hon torde tro sig till at wedkännas skola wara stadigt, och lijksom i sanning fast; Så kallade Wij til oss Nils Trulsson från Kullla och begärande han wille gifwa oss efterrättelse, om hwad honom uti detta bekant war, då han berättande som fölljer:

Nästförledne Skiärtorsdags morgon wid dagwards tijden klåckan ungefehr 8 eller half til nijo stod han med sin son Rusthållaren Truls kommen til honom ifrån Ingelstreda i Wäsby sochn, på sin gård i Kulla nedre emot Wästra Porten, dijt han sig och så wäl som sonen wändt hade, besicktigandes en toom Sille halftunna. Som de då i det samma finge höra en lijten gårdens lööshund kommande hasteligen utaf farstingen häftigt skiälla baokm dem, och derföre wände sig om til at eftersee hwad der på färde war; så /: utan at hafwa hördt antingen någon lucka eller Port röras, genom hwilken någon gå och komma kunnat, eller at mitt på gården i Band stående hunden låtit något det ringaste sitt liud höras, som eljest på främmande at skiälla mycket arg är, och denna qwinnan ofehlbart skolat blefwet warse, så framt hon genom någon lucka eller port på den sijdan af gården inkommit :/ sågo de bemte qwinnesperson stå fast mitt på gården, och som de stego emot och till henne, hwilken de tyckte see helt faseligit ut, och lijksom phantasera hafwandes tröjan omvändt, och huvudkluten fram i stort olag på hufwudet, samt warandes öfweralt wååt. Då yttrade hon sig med de orden til dem. Hwar är iag? Nils Trulsson swarade: Hwar skulle i wara? I ären ju i Kulla, hon swarade: här har iag icke warit på 20 åhrstijd. Nils Trulsson frågade: Hwem ären I? Hwar ären I hemma, och hwar har i warit? Hon swarade: Jag har warit lijtet borta. Nils Trulsson frågade henne åter några gånger lijksom tilförene, hwem hon hwart, hwar hon war hemma och war hon warit? Men fick intet annat swar än detsamma at hon warit lijtet borta: under hwilket sitt taal med honom han och berättar henne städse med ansiktet /: så wijda det kunde låta sig giöra :/ antingen afwändande ifrån dem, eller med nedbyande lijksomsökt hindra, at man henne känna skulle. Derpå bad Nils Trulsson at hon wille gå in i stugan, men hon swarade iag får intet stunder; ty det är qwäller: hwar Nils Trulsson henne swarade är det nu qwäller? Det är ju nyss dagward. Då steg hon fram emot Wästra Porten, och i det samma frågade sägandes: Hwar skall iag gå? Nils Trulsson swarade: Hwar will I hän? Willjen I emot Mölla så skun I ut om den andra Porten. Wiste henne så utom samma andra Port på wägen åt Mölleläge, och som han blef stående och såg efter henne, wände hon kommen ett lijtet stycke på wägen, sig om och stannade seendes tillbaka åt gården; Och berättar Nils Trulsson, sig då först så wijda kiände henne igen, at han tyckt sig hafwa sedt henne tilförne, och at hon war hemma här i Brundby Sochn. Uppå den åtfrågan om Nils Trulsson kunde weta huru Boel Persdotter war inkommen i hans gård Kulla? Swarade han sig det intet kunna förstå eller weta, emedan icke warit möjeligit at hon kunnat komma in genom någon af Portarna, och det hoo efwen underligit syns at hon skolat inkommit genom lulan söder ifrån, såsom 1o Om sådant skolat skedt, hon då ofelbart måst lyfta luckan i wädret, hwilket hin intet kan wetta, om hon förståt eller kunnat finna; sade och at Bandet på luke-klinkan war afslijtet i holet, så han twiflade at hon det sen eller trätta kunnat. 2 do Hade hans dräng då fast i samma ögonblick gåt ut om bemte Luka hwarföre så framt hon skolat kommit der igenom, då hade bemälte drängar wisserl(igen) mött eller åtminstone blefwet henne warse, hwilket intet skedde, och annan in- eller utgång är intet på gården, hwar genom hon inkomma kunnat. 3 tio. Hade hon och kommit in genom bemte Luka, så förmenar han, at förommälte arga Bandhund, hwilken stod gent der emot, ofelbart efter sin eljest aldrig felande wanlighet och waksamhet at skiälla på främmande, henne seendes wisserligen med skiällande gifwit det tilkänna.

Til detta förhör war och Nils Hanssons hustru Kerstin Persdotter från Himmelstorp kallad, som wid Boel Persdotters Barnsbörd i Stubbarp warit Barnmorska, hon blef åtfrågat, hwad efterrättelse hon kunde i sanning gifwa om Boel Persdotter, angående det hon skolat warit med wid bemte Barnsbörd, samt hwad tid hon gåt der ifrån med mera?

Kerstin Persdotter swarade, at Boel Persdotter hela natten näst för sidstlidne Skiärtorsdag warit med henne och andra flere Qwinnor wid Elna Giödmarsdotters Barnsbörd i Stubbarp, och sedan denne twå timar, efter dagar hade födt fostret til werlden, och som Nöden fordrat, worden skiöt och brackt til Säng, jämwäl Barnet som det sig bordt omset blefwit, och der efter hustrun i huset warit ute och miölkat, samt lagat mat åt dem, och Boel Persdotter ätit med andra, hwar genom tijden lijdit til wid pass dagwardsmåhl då gick Boel Persdotter från dem, sägandes willja förfoga sig hem, hwart hon wijdare eller sedan tagit wägen, eller hwad hon sig företagit, wet denna Kerstin Persdotter aldeles intet af.

Såsom Boel Persdotter i sin utsago berättat sig, då hon gick ifrån Stubbarp, hafwa på wägen dädan set Hr Ryttmästar Trädgårdsdrängiar kiöra på der hos belägne åkerjorden; ty blef drängen Halfnadbonden på bemte Hr Ryttmästarnes Rusthåll i Stubbarp Olof Jönsson förekallad och tillfrågad, om han sett Boel Persdotter då, och wid hwad tijd på dagen?

Han swarade: ja, han tillijka med des broder körande på så kallade Abula-Åkren, såg Boel Persdotter komma gående ifrån Stubbarp, östan om åkren der de kiörde, togandes i söder lijksom ända och rätt emot sitt hem, så långt han henne ögna kunde. Om tijden kan han icke gifwa någon annan wisshet, än han säger det warit så dag, at de då hade kiört twå Pustar, som det kallas, och tycker han det hafwa warit klockan wid pass 8 eller alleringast half till 8 såsom wid rätt dagwardsmåhl. Angående wederleken, hwarom han jämwäl åtfrågat blef, swarade han, at det fuller, genom något smått regn, lijtet så kallat ruggade men dock icke någon töckna war, som hindrade, at man ju kunde see alla ting på marken, lijksom han och hans broder jämwäl kunde see Byen Stubbarp och lijkså Boel Persdotter der hon gick.

Såsom nu, förutan andra flere här förekomna omständigheter och så 1o Boel Persdotter uti sin utsagu och berättelse /: så wijda hon i dess mycket föränderliga och wanckelachtiga Taal, sägandes så ett så ett annat, hwar af hon det ena och andra stundom straxt återkalladt och igen frångåt, kunnat bringas til at hålla wid något, som hon tordt troo sig till at widkännas skola wara sanfärdigt :/ föregifwit sig hafwa kommit en sådan wäg till Kullagården, som ingalunda kan finnas lijk denna ortens beskaffenhet. 2. Synes som Boel Persdotter sedan hon gåt ifrån Stubbarp skolat warit hemma, innan hon kom til Kulla, det hon intet welat bekiänna. 3. Wäderleken icke war då medelst någon töckna mörk at den kunde förordsaka någon willfarelse, som hon förewända will 4to När Nils Trulssons och Kerstin Persdotters, samt Olof Jönssons berättelser med hwar andra jämföres, så befinnes, at Boel Persdotter kommit til Kulla åtminstone samma tima hon gåt från Stubbarp belägit ifrån Kulla alleringaste tre fierdedels mijhl, fast des gång och wandring /: som af hennes berättelse ofelbart slutas måste, så wida den för sann hållas skall :/ skedt öfwer berg och dahlar, buskar och stenar etc. hwilken så hastiga fart en menniska icke naturlig wara kan; så synes wara at befruckta, det saken torde hafwa en annan beskaffenhet, än Boel Persdotter kunnat bringas til at oss bekänna, eller wij för måtte utleta: men förmodeligen andra wederbörande, til hwilka det af oss hemställes, genom Gugs Nåd, och af hoo der til förlänt wijshet och hielp, bättre och fulkomligen lära kunna utforska och i liuset bringa: Hwarom med oss alla andra rättsinnige Christna Gud den allerhögsta sanningens Herre och Befordrare innerligen anropa måge.
Detta sålunda i sanning wara uptecknat, som det oss förekommit och berättat blefwet, betyga wij samtlige med wåra namns och bomärkens underskrift uti Brundby d 26 aprilis Ao 1726

Eric Sinius
Pål Persson
Nils Essbiörnsson Lars Nilsson

Sedan detta förhör sålunda ändat och slutit war, erhindrade man sig det Nils Trulsson från Kulla under sin berättelse uppå frågan om wäderleken swarat och wid handen gifwit, nämbl at den tijden då Boel Persdotter blef, som han berättat, sedd i hans gård, fuller geno något litet smått regn så kallat ruggade, men eljset ingen töckna, eller dimba, eller eljset hård wäderlek då den dagen, antingen före eller efter Boel Persdotters dijtkomst warit alt intill middagen; Hwilket man tyckt nödigt wara til sanningens mera och bättre uplysning äfwen här omförmäla.

Eric Sinius Nils Ollsson

Copia Lit: B

Extract utaf Lugude Härads Rätts Ordinarie Sommar Tings Protocoll Hållit uti Mörarp d 28 Junji 1726.

Resolutio.

Tings Rätten har utaf den öf(wer) Hustru Boel Persdotter ifrån Elishult hållne ransakning intagit, huruledes hon /: som natten före sidstledne Skiärtorsdag warit hos sin tå i Barnsnöd stadde Systerdotter uti Stubbarp, och om mårgonen efter hållen frukost gådt der ifrån på hemwägen :/ straxt efter skall ankommit till Kullagården trefierdings wäg der ifrån, och tå haft wrånga kläder på sig, och i öfrigit gifwit underliga swar, och sedt förstäld ut blifwit misstänkt, att med hennes wandring den gången icke måtte hängia rätt tillsammans; och ehuruwäl detta wijd förste påseende kan synas något sällsamt, och till en skiälig misstanka gifwit anledning; Lijkwäl när man alla omständigheter noga öfwerwägar, kommer hennes beskyllning der på förnämligast anars hon icke på en så kort tijd såsom gammal och skröplig, skall kunnat gå en så lång wäg, då i synnerhet när hon berättat sig farit willse, hwar wijd Tings Rätten finner i synnerhet böra i ackttagas, att tijden på landet, därest de icke hafwa några wissa märken särdeles om muhlna dagar, som denna warit, icke så noga kan utsättjas, utan förefaller troligast att efter som solen den tijden gådt up klockan 5, har klåckan efter wittnens tycke och giorde uträkning kunnat wara wijd pass eller inemot Siu när Boel gick ifrån Stubbarp, då hon sedan kommit till Kulla när de ätit dagermål, hwilket wijd en sådan mulen dag, då de intet så noga wettat, hwad tijden kunnat lijda, men troligen ställer sig före warit emellan kl 9 och 10 i det ringaste och, således intet omöijeligit att sås om Boel på twå á tre timmars tijd /: som då fått i anledning af ransakningen och egit wijdgående några supar brännewijn, och sig mycket skyndat hem till sin siuka man :/ kunnat naturligen och möijeligen komma tre fierdings wäg ther ifrån till Kulla; warandes af dess då hafde wåta skor och klädedrägt nog bewijseligit att hon fölgt jorden, och icke på annat misstänkt wijs kommit fram; Förden skull och som dessutan icke något bindande skiäl emot henne kunnat blifwa anfört, eller af Tings Rätten igenom Ransakning, ehuru noga man sig och der om winlagt, utletat, pröfwa Härads Rätten enligit d 31 domare reglen så och 15 Cap: Högmåla B(alken) LL: (Landslagen) för rättwist att befria och lageligen wärja Boel Persdotter för denna henne tillagde misstankan, dåck efter saken warit swårt angifwen, och giorde mycket roop ibland folket underställes först Högloflige Kongliga Håfrättens nådrättwijsa om pröfwande detta Tings Rättens utslag. Ut Supra

På Härads Rättens wägnar
Hind: Hammarberg

Denna Copia wara med Originaldommen lijka lydande betygar

Erick Sinius

Lit C.

Såsom det onda som om Bondens i Elishult här i Brundby Sochn Giödmar Gunnarssons hustru Boel Persdotter i ortterna icke allenast här hos oss, utan och annorstädes i Landet wordet utspridt, icke kunnat stanna eller uphöra utan allt ännu swårligen continuerar, och åtskilligit annat sällsamt om henne berättat och talat wordet, som man tillförne intet hört af, eller haft kundskap om, hwilket förordsakat om henne uti denna församblingen och annorstädes ett faasligit omdöme; Ty är jag Erik Sinius föranlåten å Ämbets wägnar, uti Nämndemannens Nils Olssons i Rågåkra, Kyrkiowädarnes Nils Essbiörnssons i Stubbarp, och Pål Perssons i Fiälastorp, samt Fiärdingsmannens Jöns Anderssons i Rågåkra och Bondens Lars Nilssons i Stubbarp närwaro, der om förhöra de personer, som mig för öronen kommit, bemte Sällsamheter deels skola hafwa sedt, dels och ellijest om dem kundskap hafwa och är deras berättelse der om inhämptat, som följer.

Pijgan Inger Nilsdotter från Stubbarp här i Brundby Sochn förekallad tillfrågades om hwad i församblingen wordet talat och sagt, att hon skolat seedt angående Boel Persdotter, berättade följande:
För wijd pass ellfwa åhr sedan tiänte hon i Skiätte Kiärr här i sochnen hoos der boende Bonden Bengt Persson, då som hon wille gå hem till sine föräldrar i Stubbarp. Kunnandes nu efter så lång tijd sedan icke minnas, om det war Skiärtorsdag, Långfredag eller Påskedagen och under wägen om mårgonen ganska bittida förr Solens upgång kom öfwer södra Kyrkioristen inpå Kyrkiogården, såg hon Boel Persdotter iklädd en gammal filtetröija och en swart walmars kiortel med hwijt kläde på hufwudet sittja rätt ut för Kyrkio-Tornet på wästra sijdan inom Kyrkiogården, lijksom på sijdan af Kyrkiogårds Muren hafwandes ansicktet upwändt och lijksom Koxande och så kalladt stirrande ända högt up åt Kyrkio-Tornet, och säger Inger Nilsdotter, att så snart hon fick see Boel Persdotter sålunda der sittjande, tyckte hon och tänkte i sitt sinne och wijd sig sielf, att när man något underligit och sällsamt, och efter hon hört, att när man kunde råka blifwa slikt warse, skulle man icke wända ögonen der ifrån, ty fattade hon mod, och utan att i någon måtto blifwa förskräckt, rädd eller förundrad, städse så fort hon kunde hastade emot och till Boel Persdotter, hafwandes stadigt ögonen, som hennes ord lyda, stirrande på henne, in till hon kom /: efter i följe af hennes utsagu och ställets utwisning skedt mätning :/ siu fambnar när in till Boel Persdotter, och Inger Nilsdotter då råkade wända sina ögon lijtet åsides åt sine af döde syskons straxt der hoos warande lägerställe, och der på åter wille see på Boel Persdotter, då war hon förswunnen och bårtto, att Inger intet mer kunde blifwa henne warse.

Inger Nilsdotter tillfrågades, om hon kiände Boel Persdotter, att hon kan wara wiss om, att det war henne hon såg? Inger Nilsdotter swarade, det hon så mycket nera och bettre kiände Boel, som Boels boning Elishult är belägen straxt hoos Skiätte Kärr, der Inger Nilsdotter tiente, och de hade Kyrkiowäg tillsamman, och gierna altijd, särdeles på wissa tijder om året, fölgdes åt ett stycke på wägen till och från Kyrkian.

Inger Nilsdotter åtfrågades, hurulunda hon såg Boel Persdotter sittia wijd Kyrkiogårdsmuren? Om hon satt på någon stohl, eller på jorden, eller hade sina fötter på jorden? Inger swarade, att hon icke såg Boel Persdotter hafwa någon stohl eller dylikt annat att sittja på, icke heller hafwande fötterna på jorden, utan sittjande krökt ut med sijdan på Kyrkiomuren lijksom hon suttit på något, det Inger dåck icke see kunde, icke heller satt hon med hufwudet högre än up till öfwersta Kyrkiomurskanten. Inger Nilsdotter berättar elliest, att hon fuller blef lijtet rädd, när Boel Persdotter war för henne förswunnen; men sedan hon kom utom Kyrkiomuren, fann hon sig åter wara wijd friskt och godt mod, och wijd sin hemkomst till Stubbarp förtalte alt detta för sina föräldrar, hwilka då förböde henne tala något det ringaste der om, det hennes nu äfwen här närwarande fader Nils Essbiörnsson tillstod så wara i sanning passerat.
Rusthållaren Anders Swänsson från Smedstorp lijkså till oss kallad utfrågades om hwad berycktat wordet att han skolat sedt angående Boel Persdotter. Han berättade efterföljande: För femb åhr sedan om wårtijden war han en mårgon /: det han icke rättare kan minnas än hafwa warit Walborgdag :/ ganska bittida utgången att upfölja sina hästar, som fått wana att drfwa åt Elishult, och satte sig gång wijd sumpiga ortten så kallad wååtåsa, emellan gården der Boel Persdotte boende är, och Nils Månssons Rusthållshemman. Som han då war kommen till TållsBäck, som det kallas, fick han see Boel Persotter komma ut från sitt hemwist i Elishult, utom norra dören gående ända fram i nordost till dess hon kom uppå en åckeer, hwilken han full wäl ännu känner, men icke giorde sig bekant om eller wet hwem den till hörer. Och som solen war rätt i upgång och skijnande honom på ryggen men Boel Persdotter mitt i ögonen, att hon för den skull så mycket mindre Anders Swänsson see kunde, satte Boel Persdotter sig på huk mitt på åkren lijksom hon efter sitt wijs wille förrätta någon sin nödwändighet. Anders Swänsson som blef stående gifwandes ackt på hwad som hon wille taga sig till, då hon i det samma hastigt åter up stigandes lopp tree gånger ganska hastigt twärt öfwer åkren ifrån den ena åker-renen till den andra, intet stannandes förr än hon kom på samma rum och ställe igen, der hon sig första resan satt hade och åter war upstigen. Åter satte hon sig andra gången ned lijksom till förne, och sedan hon suttit sålunda stilla wijd pass en fierdedels timma, steg hon åter upp och swingade sig lijtet omkring på hälen, hwar efter hon åter å nyo lopp i största hast på samma sätt som tillförne tre gånger twärt öfwer åkren. I det samma blef hon Anders Swensson warse, och gick åter hem igen i sitt huus in om samma dören, hwardan hon war utgången, detta är Anders Swenssons berättelse.

Huusmannens Hålger Hanssons hustru Elna Andersdotter för oss kallad och åtfrågad om det som wordet berycktadt, att Boel Persdotter skolat tillfogat hennes nu afdöda moder Kirstin Jönsdotter der i Elishult, berättade, att bemte hennes moder war kommen i träta med Boel Persdotter om dennes miölk, som hon wille beskylla Kirstin Jönsdotter för att hafwa förgiordt, och som Kirstin en gång war gången till Boel sin granneqwinna att betaga henne sådanna misstankar, men råkade der wijd i munkijf med Boel om samma saak, skola Boel hafwa hootat Kirstin, att hon skulle få en olycka, hwarpå detta genast fölgde, att fast samma ögonblick, som Kirstin war ifrån Boel utgången att förfoga sig till sitt hem, ett lijtet stycke ifrån Boels gård belägit, påkom henne under wägen, lijksom uti ett wäder, en så mer än smärtosam Tande-Pijna, att det intet kan utsägas. Denne plågan warade och påstod i 4 eller 5 weckor, hwar efter detta onda mycket hastigt slog sig utur tänderna ned i hennes buuk, och förutan annan outsägelig pijna förordsakade det, att hon aldrig kunde hålla sitt watn, utan det städse med största smärtta lopp ifrån henne, och straxt blef lijkt stärkelse tiåkt (tjockt) och såsom lefrat med något lijtet ofwan uppå stående tunt såsom watn, uti hwilken stora pijna Kirstin uti nittonde weckan ändade sitt lijf och i största elände genom döden afled.

Elna Andersdotter säger sig af dess moder Kirstin Jönsdotter hafwa hört /: det och andra skola weta att berätta :/ huru bemte dess moder stadigt in till döden gifwit Boel Persdotter skullden för dess elände och jämmerfulla siukdom, och sagt att sådant straxt och efter Boels hoot och undsägelse war henne Kirstin påkommit, hwarföre hon trodde sig wara af Boel förgiord.

Efter Boel Persdotter under de tillförne om hennes ankomst till Kulla hållne förhör berättat sig hafwa, då hon sidstlidne Skiärtorsdags mårgon gick från Stubbarp, genast ut för Trälshög farit will, och kommit igenom buskemarken, skogleds fram till Kulla, ty blef Hr Ryttmäster Trägårdsdräng Hans Jönsson förekallad, som och så samma mårgon skolat sedt Boel Persdotter. Han berättade uppå åtfrågan, att han gick och åårde på rätta wägen eller gångestigen, på hwilken Boel Persdotter skulle gå till sitt hemwist Elishult, och som hon fick see Hans Jönsson, slog hon sig lijtet omkring utom wägen eller stigen och gick sedan åter till wägen igen, togandes ända emot sitt hem Elishult, så långt han henne ögna kunde, och intill hon war allenast på ett ganska lijtet stycke när wijd sitt hem, på henne wäl bekanta rätta wägen eller stigen dijt, att för denskull intet möijeligit war, att hon skolat kunna fara will, som hon föregifwit. Utaf detta kan omöjligt annat slutas, än Boel Persdotter samma dag warit först hemma, förr än hon kom till Kulla, det hon intet kunnat bringas till att bekiänna; Hälst efter denne Hans Jönssons utsagu, hon skolat warit af honom sed fast in emot bemte sitt hemwist.

Att detta således oss före kommit och berättat blefwet, som här infördt och uptecknadt wordet, det attestere wij med wåre namns och boomärkens här under skrifwande uti: Brundby d 24 Julü Anno 1726

Eric Sinius

Nils Olsson Jöns Andersson Nils Essbiörnsson
Fiärdingsman Kyrkiowärd

Lars Nilsson Pål Persson
I Stubbarp Kyrkiowärd

Lit: D.

Åhr 1726 den tolfte söndagen efter helig trefallighets söndag (1726-08-30) passerade uti Brundby Kyrkia efterfölljande.

Sedan Kyrkioherden här sammastädes, efter sielfwa prädikans och ther till höriga Böners med mera slut, hade på Predikstolen gifwit församblingen tillkiänna huru en man här på ortten honom anmodat hade, det wille han hielpa honom till att få af denna församblingen Skåtsmåhl och wittnesbörd för dess hustru, en hennes låford och ryckte hoos oss ibland församblingens ledamöter, och Kyrkioherden för den skull begiärat ag församblingen, det wille till samma ända alle samtliga, sedan ordinarie gudstiänsten öfwerstånden och lycktad war, så länge blfwea tillstädes i Kyrkian, intill Kyrkioherden fått samma måhl församblingen wijdsare förehålla, och dess utlåtelse der om inhämta. Då när hela Gudstiänstens förrättning med sång och alt war ändat, steg Kyrkioherden ned på Kyrkiogålfwet, och uti Bondens Giödmar Gunnarssons ifrån Elishult här i Brundby sochn, som jämwäl af dess stohl fram på gålfwet utgången war, och lijka så uti hans i sin stohl ändå qwarsittjande hustrus Boel Persdotters närwaro, berättade församblingen, huru bemte Giödmar Gunnarsson, förmedelst det från rycktet och de misstankar lijksom för Trulldoms wäsende, hans hustru Boel Persdotter /: särdeles i anledning af det från näst förledne Skiärtorsdag sig med henne tilldragit :/ råkat uti både här i Sochnarne och annorstädes uti landet, war blefwen föranlåten begiära af Kyrkioherden, han wille wara honom behielpelig, till att få för dess hustru ett sådant denne föramblingens Skåtsmåhl och wittnesbörd, hwar genom han förmodade henne kunna sedan wara frij för ett så illackt omdöme och eftertahl. I hwilket måhl Kyrkioherden förklarade sig icke kunna underlåta att gå Giödmar Gunnarsson och hans hustru, såsom sine Sochnefolk, tillhanda med sin wilfarighet, och för den skull först förehöll församblingen, hwad till ett sådant Skåtsmåhl och wittnesbörds utgifwande hörde, och der wijd granneligen borde iackttagas, nämligen, att man borde der uthinnan följa och utsäga rätta, rena och upricktiga sanningen, uprepandes det 8de Budet, uti hwilket Gud hårdeligen förbiuder bära falskt wittnesbörd emot sin nästa, hwilket han förklarade, bestå der utinnan, att man icke allenast intet skulle beliuga någon menniska, och sålunda bringa honom i ondt ryckte; utan och att man eij heller skulle /: wijd särdeles på fordran :/ förtijga, dölja och således undertrycka sanningen, lååtandes någon få namn af godt, som ondt namn förtienat wijd hwilka felacktigheters begående sådana Guds Buds öfwerträdare måtte wara wissa om, att som Herren Gud förbanna alla dem, som icke hålla alla Hans Heliga Lags Budord, så måtte och alla de wara förtänkta att blifwa förbannade som i så måtto belögo sin nästa och icke /: särdeles då det påfordrat blef :/ sade wara sanningen, så wijda den dem bekant war. Hwarföre Kyrkioherden alwarsamt förmante församblingen till att uti detta Skåtsmåls utgifwande intet säga om Boel Persotter annat än sanningen, och det hon sochnefolkens utsagu och berättelse om, nämligen huru de wiste hennes Ryckte och låford om dess förhållande och lefwerne warit och wara i församblingen.

Der på begynte Kyrkioherden först sielf sägandes sig fuller intet nånsin sedt Giödmar Gunnarssons hustru Boel Persdotter hafwa begådt något ondt; men lijkwist hade han /: besynnerligen sedan det sig med henne tilldrog näst föerledne Skiärtorsdag genom hennes då sällsamma ankomst in på gården i Kulla :/ hört henne wara i församblingen illa berycktad, lijksom hon skulle hafwa att beställa med något Truldoms wäsende, betygandes Kyrkioherden yttermera, att /: särdeles så wijda Boel Persdotter egen enständiga utsagu och bekiännelse om sielfwa wägen på hwilken hon förbemälte tijd och dag gådt och kommit till Kulla skall hållas för sannfärdig :/ då hwarken han kan bringa sig till att annat sluta och förstå, än der med icke rätt och wäl mått sammanhängia; utan och ingalunda kan tro, att någon annan, som ortens beskaffenhet här sammastädes till dalar och kiärr, skog och mark, samt mycket höga Bärg och faaseliga klippor, hwar öfwer hon i bemte sin faart, på den händelsen, ofelbart skall hafwa kommit, rätt kiänner sedt eller will låta besicktiga, då skall kunna i sanning och fogligare döma boel Persdotters ankomst sidst afwekne Skiärtorsdag till Kulla hafwa warit naturlig och ricktig.

Sedan Kyrkioherden detta uttalat, yttrade sig först några af församblingen öfwerliudt med den utlåtelsen, och de orden om Giödmar Gunnarssons hustru Boel Persdotter i Elishult här i Brundby sochn, att de alt ifrån deras ungdom och barndom hört henne wara misstänkt och berycktad för Trulldoms saker, och hon för den skull haft ett faasligit loford i församblingen instämde i det samma, och med ett stort långt sorlande och hög röst betygade, sig icke eller kunna annat säga, än att Boel Persdotter städse ägt om sig ett slijkt ondt eftertahl och ryckte.

Detta war nu det Skåtsmål Giödmar Gunnarssons hustru Boel Persdotter fick om sig af Brundby förambling, hwilket skedde på dag och tijd, som här fram om före förmält är, och begiärande Kyrkioherden, att församblingen wille låta detta blifwa af någre utaf dem der tillförordnade tillijka med honom, för yttermera wisso och bekräftelse skull, att så passerat underskrefwet, hwilket och skedt af

Erick Sinio
Pastore Loci
Nils Siunnesson Jöns Andersson Nils Essbiörnsson
Fiärdingsman Fiärdingsman Kyrkiowärd

Nils Jonsson Jöns Ollsson
I Fiälastorp i Smedstorp

Hemsida till den som skrev av dokumentet: http://wisberg.se/wisberg.se/boel.htm

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: