En dikt om överheten i Höganäs

Höganäs Tidning den 23/1 1900 rapporterade om en tillställning som hållits i det nybyggda Tivolihuset, eller som det kallades då, Folkets hus.

Det hade elektrisk belysning! Vilken lyx!

Som synes högtravande ord om hur tacksam författaren var över ”kaptenen”, dvs bolagets direktör Åke Nordenfeldt, och över Gud, som vakade över arbetarna och ville dem väl i lilla Höganäs.

”Vår överhet är förordnad af Gud,

om folket är villigt lyda dess bud,

går allt väl uti Kullen.

Stormarne lagt sig, och vi hafva fred

allt under Kaptenen den vise,

lugnare sinnen uti våra led, —

och Herren för lugnet vi prise!

Tacken då honom, i höjden han bor,

besinnen, huru hans godhet är stor

emot folket i Kullen.”

Vid den fanns det en öppen konflikt i Höganäs mellan direktören Nordenfeldt och Höganäs Tidning å ena sidan och olika liberaler och socialdemokrater å andra sidan. Liberalerna och sossarna var inte riktigt helt överrens med diktens författare att Höganäsbolaget styrde allt till det bästa för arbetarna.

Men kaptenen är ihågkommen för det han gjorde för arbetarna. Han var brukspatronen som ville sina underlydande väl.

Hur som helst fångar dikten mycket bra tidsandan; man skulle vara tacksam mot överheten, dvs Gud och bolagets direktör!

Det verkar nästan på dikten som om Höganäsbolagets direktör var mäktigare än Gud. Och för arbetarna i Höganäs år 1900 kändes det säkert så!

Jordrevningen 1671, för Väsby socken

Nu har äntligen jordrevningsprotokollet för 1671 lagts ut på wikin. Jag är inte helt färdig. Alla personuppgifter och uppgifter om hemmanets nummer är avskrivna men uppgifter om boskap, lagfarter och gårdens ängar och åkrar är jag inte klar med ännu.

http://brandt.radient.org/wiki/Jordrevningen_1671,_V%C3%A4sby

Här är ett smakprov. Väsby nr. 4, 1671:

Man – Nr. 4

1 Krono

Peder Pedersson

Jorderevningen 1670-1671: Nr. 4 Väsby, krono helt, 10 tunnor utsäde och 14 lass äng först, efter revningen 9 och 17/24 efter och 15 1/2 lass äng. 3 hoper, 5 kor, 8 ungnöt och 6 får. Kronofogde Jens Nielsen i HBG stedte det 1659

 

Truls Jonsson Kullenberg i Göta Hovrätt

Förra året berättade jag om Truls Jonsson Kullenberg som anklagades för tidelag. Martin Brandt har hittat fortsättningen på rättegångarna mot Truls Jönsson Kullenberg. Den har skrivits av och lagts upp i wikin. Truls dömdes inte för landsförräderi eller tidelag i Luggude häradsrätt. När saken kom upp i Göta Hovrätt i Jönköping dömdes han inte heller för tidelag men väl för landsförräderiet. 7 gatlopp och fängelse i marstrands fästning. Men efter avtjänat straff blev han ryttare igen, i Snorröd, Farhult. Fyra gatlopp sågs som i praktiken dödsstraff så det var ett GRYMT och synnerligen strängt straff.

http://brandt.radient.org/wiki/Rannsakningen_om_Truls_Jonsson_Kullenberg

Göta hovrätt d 24 Januarii 1712 Wälborna ädla och Wäll wise och Lag farna herr Vice Präsident och Samtel: Assesores Kong:e Maj:ns Wij till Justitia sakens afgiörande Befullmächtigade Rådh hafwande låtit Oß föreläsas kong:e hoff Rättens den 14 sidst: Novemb underdånigst införde skrifwelße med bifogad Luggude häradz TingzRätte hållna Ransakning och fäldte domb öfwer Ryttaren Trulls Kullberg som för några åhr sedan warit beskyldt att skola med sin huusbondes Nills Trullßons i Kuhla swarta Stodh hafwa Tijdelagh be gått hwarifrån dock så wähl bem:te Tingz Rätt som den Kong:e hofRätten honom i anledning af dommare-Reglernas 31 §. befrijat aldenstund han enständigt nekat sig någon Mißgiärning med Stoet för öfwat hafwa.

Men såsom bem:te Kullberg sielf widgått att hafwa sig i Dännemarck uppehållet sedan åhr 1706 till 1710 då dhe danska som fiender woro i Skåne och han sig dijt öfwer begifwit kommit i tienst under danska militien, och warit med i slaget wid Helsingborg, men då dhe danska ta git flyckten rymbdt ifrån dhem, Let fördenskull dömmas honom Kong: hoff Rätten för dhet han wisat otroheet och be rit afwog Skiöld emot sin rätta Konung och Fäderneland, att efter 8 och 9 Cap Högm.B.Kn mista Lif och godz, hwilcket doch Kong Maij: Nådigste ompröfwan och godtfinnande un derdånigst hennställes.

Och länder Kong: HofRätten deruppå till behörigt swar, det Wij för skiähligt funnit at för wißa or saker skall denna gången förskona ofwan: Kullberg för det honom ådömbda dödzstaffet doch skall han i deß ställe sig sielf till wähl förtient Nepst och androm till warning afstraffas med Siu gatulopp Siden arbeta på behagelig tijdh i Marstrandh hwilcket Kong: HofRätten till behörig wärckställigheet skyndesammast wille befordra låta. Och Wij befalla Kong: HofRätten Gudh Alßmächtig Stockholm den 16 Januarij Anno 1712.

Domböcker och försupna präster!

Luggudewikin har utökats med en del domboksutdrag. Under dagen ska uppgifterna on Norra danhult och Möllegården i Ornakärr ut på wikin. Dessutom har en artikel om Farhultsprästerna på 1600-talet lagts ut.

Läs den här: Ett sorgligt prästhus!

Följden tyckes dock ha urladdat sig i en biskopsvisitation i Farhult, vid hvilken kyrkoherde Hultzbros begär efter brännvin skulle gifva sig tillkänna på ett,högst komiskt sätt. Biskopen-visitatorn, som hade noggrann kännedom om kyrkoherdens stora spritbegär, bad honom, till förekommande att han icke skulle berusa sig under visitationshögtidligheterna, att få ha herr Mårtens spritförråd i sitt rum inlåst, hvilket också af denne beviljades.

Innan biskopen om morgonen därpå var uppstigen hörde han emellertid huru herr Mårten bad hans betjänt smyga en flaska brännvin till honom i hans rum, hvilken begäran också denne villfor. Biskopen låg nu inne i sin säng och hörde Mårtens »kluckkluck» en á två gånger, men tredje gången utropade han: »Nu är det nog, herr Mårten!» Men denne fortfor emellertid med sitt drickande.

»Jag ger er tusan, herre!» var hans svar till hans högvördighet biskopen. Och så drack han tills han blef berusad, obekymrad om den höge visitatorns närvaro.

Man kan förundra sig öfver att en sådan kyrkoherde fick förblifva vid sitt pastorat. Så var emellertid förhållandet. Han lefdo och dog som kyrkoherde i Farhult. Det anförda utgör emellertid ett belysande bidrag till den tidens kyrkliga förhållanden, och huru långt det kunde gå i råhet vid förvaltandet af det »heliga predikoämbetet».

Nytt på Luggudewikin: 15/1 2011

Idag har jag börjat bearbeta de ovissa räkenskaperna igen. Dvs längderna över böter som utdömts på Luggude häradsting och skatt på fastighetsöverlåtelser.  Här är några smakprov från 1649-50 års längd.

Annammat av Thue Mogenssen i Fleninge i stedsmål för den halva gård där som hans fader Mogens Jenssen tidigare bott i.

Stede och feste, för Oluff Olluffssen i Viken för ett hus och lite jord som Peder Möller bott i.

Stede och feste för Poffuel Pederssen i Laröd, för den Röda möllan, som Axell Lauridtzen dog i (fråndog).

Sagefald. Jens Nielssen i Viken betalar 2 rdl i böter för att han slog en kvinna, ”for hand sloog Bente Aagesdatter”.

( Källa )

Nio av ca 45 sådana räkenskaper är avskrivna. Innan sommaren hoppas jag att alla är nedtecknade och avskrivna.

De finns här om ni är nyfikna: http://brandt.radient.org/wiki/Kategori:L%C3%A4nsr%C3%A4kenskaper

Nytt på Luggudewikin

Dagens uppgift är att fixa till en del av de absolut första avskrifterna jag gjorde, nämligen utdragen ur de gamla danska kyrkoböckerna  över Väsby i nuvarande Höganäs kommun från 1500-talet och 1600-talet.

På den danska tiden var Väsby indelat i tre administrativa enheter, för betalning av den fasta skatten på jord, dvs Väsby socken och by, Väsby län och Jonstorps socken (dit en gård i Ornakärr, en gård i Bräcke och under vissa år Viken (!) tillhörde.

Dessa skattelängder hittar ni här: http://brandt.radient.org/wiki/Kategori:Jordeb%C3%B6cker-V%C3%A4sby

Nytt på Luggudewikin

Just nu arbetar jag med mantalslängden för 1653-1655 i huvudsak. Den som är nyfiken på denna längd kan gå in på Luggudwikin. Här är t.ex. Jonstorps socken 1653-55: http://brandt.radient.org/wiki/Mtl_1653-1655,_Jonstorp . Redan nu finns flera socknar avskriva, tex Helsingborg, Brunnby, Kattarp, Strövelstorp och Väsby. http://brandt.radient.org/wiki/Kategori:Mantalsl%C3%A4ngder

Dessutom håller jag på att skriva in Kattarps alla mantalslängder. Jag vill presentera en komplett serie av mantalslängder 1584 till 1720 för Kattarp i avskrifter. Fast det är inte bara mantalslängder jag skriver av.Jag slutförde en avskrift av jordeboken 1666 tidigt imorse: http://brandt.radient.org/wiki/Jordebok_1666,_Kattarp

/T

 

Luggude-wiki!

Jag och Martin Brandt har startat ett gemensamt projekt i form av en wikipedia. Där har vi börjat sockenregistrering för socknarna i Nordvästra Skåne.

http://brandt.radient.org/wiki/Huvudsida

På den här bloggen kommer jag att presentera urval av vad som läggs ut på wikin. Idag kommer bland annat mantalslängden för 1676 (den danska) för Kattarp att läggas ut.

Avskrifter av källor, framför allt de gamla danska från innan 1658, kommer att presenteras, och på sikt ska personakter skapas för så många av de personer som finns i källorna som möjligt, så man kan följa personerna i källorna.

Fokus ligger just nu på Kullabygden plus Helsingborgs socken i första hand, och resten av Luggude härad i andra hand. På sikt kommer nog en del relevanta källor från övriga gamla Helsingborgs Län (dvs Bjäre, södra och Norra Åsbo, etc) att presenteras också. Och efter att grundkällorna avskrivits, lär domboksforskningen, som både jag och Martin månar om, komma i fokus.

 

Intervju i Släktband.

Idag i programmet Släktband intervjuas jag om Truls Jonsson Kullberg och ett tidelagsbrott i Kullabygden från 1700-talet som jag och Martin Brandt forskat fram.

Lyssna på programmet (och läs artikeln) här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2068&artikel=4190516

/T

 

Alf Åberg om Kullasläkten och Truls Andersson

Med hjälp från Martin Brandt, google och forumet Skalman, har jag letat rätt på en artikel historikern Alf Åberg skrev 1982 om sin släkting Truls Andersson, pappa till stamfadern för den s.k. Kullasläkten.

Ni kan ladda hem en PDF med artikeln (och mitt brev som försättsblad) här:

Alf Åberg i SVD 1982 om Truls Andersson och Kullasläkten (PDF)

Här är en bild på de delar av artikeln som rör Truls Andersson. Klicka på den så kan ni se den i full version. Texten är lite dålig så om ni har svårt att läsa den ska ni ladda hem artikeln i PDF-format istället. Samma om ni vill läsa hela artikeln.

Jag citerar det som skrevs om Alfs artikel på forumet Skalman:

”1981 publicerade kriminalkommissarien Uno Röndahl i Kristianstad sin bok Skåneland utan förskoning. Den recenserades av Alf Åberg i Svenska Dagbladet 11/1 1982…

Åberg börjar med att berätta om sitt ursprung, en gård vid namn Svanebäck i nordvästra Skåne. 1658 satt en av hans förfäder, en man vid namn Truls Andersson, på gården (som då hette Svinnebäck). Alf Åberg berättar att han på 1930-talet i Lund funderade en hel del på hur skattebonden Truls klarade nationalitetsskiftet och att detta intresse för den egna släkten ledde honom in på historikerbanan. Åberg sökte i olika källor såsom kyrkböcker, skattelängder, domböcker osv. och fann att Truls hade en stor släkt som sträckte sig inåt landet samt att Truls byalag hade vrakbärgning som en av sina biinkomster. Om prästen i församlingen, kyrkoherden i Väsby, fann Åberg ett yttrande av en uppsvensk skattekommissarie på 1690-talet:

”Bönderna har kommit överens om att ljuga, och prästen stöder dem i deras otidiga beteende.”

Åberg menar att Truls förankring låg i släkten, byalaget och prästen. Hans gård blev aldrig indelad under rytteriet, så han slapp bråk med en uppsvensk eller tysk ryttare. I stället blev Svinnebäck anslaget till fyren på Kullen och bönderna blev tvungna att forsla dit kol.

När kriget bröt ut 1676 höll bönderna i Viken sig lugna. Det fanns ett snapphanekompani på Kullaberg, men Truls gick inte med. En höst blev han kommenderad till strandvakten vid Viken, men när snapphanarna kom kastade Truls sitt vapen och sprang. ”Kanske”, skriver Åberg,

”därför att han inte ville skjuta på sina landsmän men mest sannolikt därför att han inte ville ta ställning. Det kunde de fattiga och egendomslösa göra som inte hade något att förlora men inte han som hade hustru, barn och egen gård. Sverige och Danmark fick tvista om landet bäst de kunde – den lilla värld Truls Andersson tillhörde hade sin egen rätt, sin egen trygghet.”

Åberg berättar vídare att Truls son Nils gick i svensk tjänst och blev föreståndare för fyren på Kullen. Genom sitt studium av dessa förfäder, skriver Åberg, fick han lära sig att historien handlar om enskilda människor.”

Ur Nils Månsson Mandelgrens släktforskning

I fredags var jag på Folklivsarkivet i Lund och tittade på Nils Månsson mandelgrens efterlämnade papper från 1800-talet. Jag tittade på vad han skrev om Kullabygden. Det var intressant. Hans släktforskning från 1870-talet finns kvar. han intresserade sig mycket för den s.k. Kullasläkten. Det var därför jag hade åkt till Lund. Jag hoppades hitta information om Kullasläktens ursprung.

Men jag hittade inte mycket matnyttigt om just det jag letade efter. Månssons forskning inleds ungefär där min forskning slutar, alltså 1700talets början. Men jag blev imponerad av Månssons släktforskning. Han var grundlig och har gjort ett bra jobb i att kartlägga Nils Trulssons efterkommande, men han visste inte mycket om Nils pappa Truls Andersson; än mindre om hans föräldrar.

Här har ni några smakprov från hans forskning. Det visar hur man släktforskade för 140 år sen. Först denna tavla över Truls Nilssons son Nils Nilsson på Kullas, efterkommande. Klicka på den för en större bild.

Här nedan ser ni ett exempel på en ansedel. Månsson var noggrann och kommunicerade med präster från hela Skåne och beställde utdrag ur husförhörslängder och kyrkoböcker.

En lista till. Nils Trulssons son, Nils Nilsson och hans barn, bland annat Nils NilsonKullenberg. Hans forskning kan jämföras med en nutida, tex den av Martin Brandt.

Och här, en fastighetslista med anteckningar från forskning i Mantalslänngder.

Angående Kullasläkten ritade Månsson upp detta stamträd över Kullasläkten. Klicka på den för en större bild.

Som ni ser hittar ni Nils Trulsson, stamfadern för Kullasläkten längst ner!

Det finns en hel del intressant material i Trulssons anteckningar. Främst sånt som rör berättelser om det förflutna som folk under 1800-talet berättade för Månsson själv.

Jag återkommer till materialet senare.

Ur Kurt Bengtssons avskrifter (2) Ingelsträde

Ur Kurt Bengtssons anteckningar, från hans pärm hos Kullabygdens Släktforskare.

DOMBOKSAVSKRIFTER FRÅN LUGGUDE HÄRADSRÄTT

[delvis kollade, alla mina citat eller kommentarer i klamrar. Med reservation för hans eventuella felläsningar. Otydigheter beror på hans avskrift.]

INGELSTRÄDE

1698-99 pag 292

Hans Jönsson i Ingelsträde hade låtit instämma rusthållaren Pehr Andersson i Pottmjöhult for att denna ville driva Hans Jönsson från dess åboende hemman. Nils Gudmundsson i Ingelsträde är fader till Gudmund Nilsson i Hulta som har köpt part i rustningen av Pehr Andersson och vill driva ut hans Jönsson. Hans Jönsson uppvisade en kopia av sitt städmålsbrev av 27 juli 1692.

Forts: sidan 295:

Anders Sånesson i Ingelsträde var gammal och sjuk hans son var Såhne Andersson.

1701-02 pag 277

Oluf Helgesson i Ingelsträde uppviste ett köpebrev han givit sin måg Bengt Jönsson i Mjöhult och dotter Ingar Olsdotter och deras arvingar pä deras halva skatte-hemman i Ingelsträde den 8 Jun 1702.

1702-05 sidan 85

Jöns Persson i Djuramåsa instämt: hustrun Hanna Jonsdotter i Laröd, hustrun Sissa Mårtensdotter med sal Oluf Helges arvingar i Ingelsträde angående barnagods som tillhörde krypplingen Hellersson i Torshult. Hennes man var Ola Persson i Laröd. På dess måg Bengt Jönssoni Ingelsträde som även svarar på sin hustrus vägnar, som var Oluf Helljas dotter.

4 juni 1706

Lars Larsson i Långaröd hade insänt ett extrakt av Luggude härads protokoll dat d 11 marti 1680 angående någon skattejord i Lars rasmussons åbodda skattehemman i Ingelsträde som Hellje Ohlsson i Norra Danhult, Jeppa Kjellsson i Ornakärr och Nils Ohlsson därsammastädes donerat till Nils Rasmusson i Ingelsträde och därpå bekommit tingsvittne som dokumentet vidare förkunnar och begärer Lars Larsson att detta måtte uppläsas och inprotokolleras till Nils Rasmussons barns säkerhet.

22/1 1708.

Bonden Sone Andersson i Ingelsträde uppviste ett köpebrev av dess fader Anders Sonnesson dat 4 jan 1706 på halva den skattegård i Ingelsträde Sonne påbor. (faste 1/2 1711)

15/10 1708

Ett skiftesbrev av 29 aug 1700 efter bonden Sonne Jönsson i Ingelsträde efterlämnat 2ne barn sonen Nils Sonnesson 10 år och dottern Anna 6 år som deras farbror Per Jönsson i Norra Danhult är förmyndare för.

6/11 1711

Bonden Per Jönsson i Hulta har inkallat sal Sone Anderssons anhöriga i Ingelsträde näml. Pål Nilsson i Ingelsträde, Gudmund Nilsson ibm, Hans Nilsson i Jonstorp, Lars Jönsson i Hässlebo, Gudmund Sonesson i Görslöf, Anders Sonnesson ibm, Jöns Nilsson därstädes, Gudmund Olsson i Brandstorp, Arvid Persson i Gödstorp att redogöra för kvarlåtenskapen till den fader och moderlöse sonen. per Jönsson i Hulta var sal Sonne Anders syskonbarn, Pål Nilsson i Ingelsträde detsamma. Gudmund Nilsson, Hans Nilsson, Lars Jönsson, Gudmund Sonesson, Anders Sonesson, Gudmund Olsson, Jöns Nilsson äro ävenså Sones syskonbarn men Arved Persson är den omyndiges morbroder. Pål Nilsson har förmynderskap för dess broders barn Jöns Nilsson i Torp, Gudmund Nilsson likaså hans Nilsson sammaledes.

[OBS! Gudmunds mamma var Tåren Gudmundsdotter, dotter till storbonden Gudmund Olsson i Bläsinge, pappan var Söne Gudmundsson 1628 Lilla Görslöv.. Anders sönesson (1623 och boende i Ingelsträde)s fru var Kristina Gudmundsdotter! Nils Gudmundsson på 4:an var också son till Gudmund Olsson]

8/2 1712

Ett testamente mellan kronolänsman Lars Persson i Ingelsträde och dess nuvarande maka Kirstina Larsdotter underskrivet också av fadern Lars Svensson i Tunneberga att de skall inbördes ärva allt.

INGELSTRÄDE 2

1667 pag 101

Laurits Rasmusen i Ingelstrede på egna och Peder Sönesens wegne stämt Olle Sönnesen ock Helle Andersen på 12 mends opkrefwelse. Widare stämt Birgite Nilsdoter i Ornakier ock hennes barn. Paul Rasmusen och Nils Rasmussen i Ingelstrede. Pder Sönnesen och alle Anders Hellesens barn bim Johannes Sönesdoter med sin ratte lauwerge Lauris Rasmusen ibm Elne ock Bendte Nilsdoter i Mossegaarden med deres rätte lauwerge Rasmus NiIsen ibm Kirstina XXXXdoter i Stellinge med hennes rätte lauwerge Peder Persen i Wäsby. Saken gällde deras rättighet i den skattegård i Ingelsträde son Lauris Rasmusen ock Peder Sönnesen bebor.

1667 pag 103 Nils Rasmsuen i Ingelstrede hade instämt Birite Nilsdoter i Ornakier ock hennes barn Kirstina Nilsdoter i Stellinge, Elne ock Bente Nilsdoter i Mossegårde, Peder Sönnesen i Ingelstrede ock alle hans syskon och Lars Rasmusen i Ingelstrede. Nils Rasmusen hade instämt dessa om sin lott efter fadern och syskon i den halva skattegård som Lars Rasmusen påbor.

1668 pag 172 Lars Rasmusen i Ingelstrede reser som riksdagsman till Stockholm och fick Tre hundrade sletta daler.. [MAJ 1668, T.J. kommentar]

påg 183 [Sadser Hansson i Esperöd inblandad. han kanske ledde värderandet?/TJ] Lars Rasmusens gård värderades till 260 skpr jord ock lass eng. Lars Rasmusen har 74 1/2 skpr, Birgite Nilsdoter i Ornakier 23, Johane Rasmusdoter ibm 9, Sidtze Rasmusdoter och Kirstina Rasmusdoter vardera 9 som de ärft efter deras sal. fader Bentes sal fader. Bente Nilsdoter i Mossagården l 1/2, Elne ock Kirstine Nilsdoter i Stellinge ??? Uti den andre parten av gården tillkommer Peder Sönneson 43 1/2, Johanne Sönnesdotter 11. Pede… …en i Väsby 4, Helle Andersson 28 1/2 Törind Andersdoter 14 skpr, Johane Andersdoter och Ollu Andersdoter vardera 14 skpr.

1680 påg 113 Kendis wi underskrefne Nemblig Jep Kieldson i Ornakier på min hustru Bengta Nilsdoters wegnar, Nila Olson ibm, Hellie Olson i Nör. Danholt pä wåre hustrurs Johanne ock Sissa Rasmusdoters wegnar och samptelig hermed witterlig giör at wij med woris kera hustrurs welbe. raad och samtöge bortgiffuer fra oss och woris arffuinger all huis lod och Anpert som oss på wore hustrurs loode wed arff ock kiöp indtil denna dag er beretigat effter en 12 Mands affsikt udj den halffua skattegaard udj Ingelstrede som Lars Rasmusson abodde Udj Huus ock Bögning, Ager och Engh Skoug och Maer och all anden herligked och alt vort giffuet til Nils Rasmusson i Ingelstrede och hans hustru Boel Olasdoter och beggi deris arffuingar Saa och wij effuer bemelte woris hustrurs och Arffuingar ej effter denna dag kiendes oss nogen icke mera lod, [dhel] Rett eller Rettighed dertil och haffuer i nogen maader. Men forne Nils Rasmuson och hans hustru ock begge deris arffuinger som bemelte woris Rettighed baade udj arff och kiöph med sin fulla kraft och wirkning at hafwa Noch och beholde saa som it fast nigen kallandet kiöb kiert och upåtalt i alla maader och holle honom frij for fire mands påttalle, och for skade och skadeslös i alle maader och loffuer wij samptelig at giffue honnom och hans hustru och Arffuingar det på Rikting Tingawinde. Naar altså och begieres detta til witterligked haffuer wij Samptelig trende Mend woris Signeter eller Bomerken her neden Under och wenlig ombedet disse tuende Mend Nemlig Jep Paulsen i Wäsby Hoffgaard och Anders Larsen i Ornekier, detta til witterlighed med oss at besegle willa. Actum Ornekier den 5 December 1677. Nils Olsen och andras bomärken.

1677 sid 72

Benta sal Laurs Rasmus i Ingelstrede var instämd med sin lauwerge Paul Rasmusson i Ingelstrede.

1668 sid 127

Om Lars Rasmussons gård Ingelsträde. Helle Andersson som nu tjänar i Kiere i Quinge [KVIDINGE?] Sockn att hans fader Anders Helless, som förut bott i samma omtvistade gård i Ingelsträde sålde sin anpartagård i Danhult och köpte i den omtvistade gården i Ingelsträde.

Forts: Olluf Sönnesen i Sande i Sönder Heret gifwer sin broder Peder Sönnesen i Ingelstrede och hans hustru Sidtze Sönnesdoter och begge deris Arffuingar all sin anpart i den halfwa skattegaard i Ingelstrede brodern Peder Sönnesen påbor.

1668 sid 135

Nils Rasmusson i Ingelstrede vad där tillfallit honom efter hans sal fader Rasmus Lauridsen som bodde ock fradödde den halva skattegård i Ingelsträde som nu Laurids rasmusson påbor och som tillkommer dem efter deras sal broder Jens Rasmusson. Laurids Rasunusson och hustrun Bente Olofsdotter får nu av Nils Rasmusson rätt till hemmanet.

1701-02 sidan 34

Rasmus Larsson i Ingelsträde uppbjuder första gången en part i Västergård i Ingelsträde han köpt av brodern Sven Larsson 9 mars 1699.

STOLPAGÅRDEN

[Stolpagården = Nr. 5 Ingelsträde. Länsman Lars Pedersson. Pappa Peder Hermansson. Mamma X. Morfar är Önd Ebbesson. Mormor är Ingar pedersdotter. Mormorsfar är Peder Stolpe och därmed kommer mormorsfarfar att vara Lars Stolpe. /Torbjörn]

Stolpagården

Luggudes dombok, 1669 pag 111

Peder Hermansson i Ingelstred stämt Peder Jonson i Alrums Kyrkoby_, stämt Kirstine Hansdoter därsammastädes i Kyrkobyn, Ana Hellies i Ingelstrede med hennes barn Olle Helliesen och Boel Helliesdoter i Ingelstrede. Även Anna Hansdoter i V Klappe, Sidza Kansdoter i Långaröd vad de haver pä Stolpagården i Ingelstrede.

Luggudes dombok, [1670] pag 127

Indleg. Effterson wi tuende Mend Peder Hermanson och Helle Pederson som boede i Stolpagaarden i Ingelstrede och Helle Pederson som nu wed döden er afgängen huilcken hand eller hans effterlefwande kustru er Icke föd och boren i forne gaard mens dieris börn och arffuinger ock Jag Peder Hermandson min hustru och Jag har boede arfft ock kiöbt och er den störste LoedsEijer i forne gaard, och min hustru som er föd och boren i same gaard och er komen af den gamle Jordrett eftersom hindis moderfader Peder Stolpe boede i forne g.d som han arffuit efter sina foreldrer och der efter kaldis gaarden wed naffn stolpegaarden ock er nu kornen tuistagtigked imelom arffuingarne paa den halffue gaard som Helle Person paaboede ock Per Jonson i Alroms Kierckebye haffuer ladet steffnit börds Egerne til den halifue gaard til en 12 mands opkreffuelse, til ät udlegge kuar sin loed och Anpart och haffuer saa fult dödt til 4de ting, och jag som er den störste Loeds Egeren, ock boer paa gaarden. Icke haffuer foed kald och Warsel til same forne deelemaal och Klassens 40 Cap seijer at en arffuinge och Icke flere skal beside it bondeJordh ockheftersom min hustru er kommen af den gamel Jordlot ock jag som boede paa gaarden och er den störste LoedsEijer som före er melt ock stoed Nedertil ät Indlöse huis falt er ind nogen aff dj Anden arffuingar som er udenfore affter saadan beskaffenked Haffer iag werit foraarsagit ät lade steffne alle lodsEijere i forne gaard til en 12 maends opkreffuelse och er nu i dag mit 4de ting och er iag Peder Hemandson af domaren begierendis mig möte tilstedis 12 Wulige dannemend ock same mend ät möde paa asteden naar de tilsigis och huis breff och documenter som findis på same Hela grd ät framlegge for same Mend at de kunde grandgiffueligen giffue agt paa breffens Indhold huileket der er Kiöfft ock sambiet, dog er det min begiering iag Peder Hermandson at same mend Udleger kuar sin lod och Anpart Udj ager ock Eng. Huis de tiIfalder Udj husens bygning dessliges at same mend tager udj agt huis Kongl Tynge som nu er paalagt och at sige paa huad scheppe Jord och lass Eng nu bör ät koste, med ald sin paafölgendis herligked och at de Udleger huör meget huar Arffuinge tilkomer udj ager och Eng disliges udj hus huarwed sit Naffn dog er det min begering, Peder Hermansson som nu boer i Stolpagaarden, at sama mend tager breff och Documenter I agt paa same Hele grd huim störst loed ock Anpart hafwer i same Hele grd boode aert och kiöfft och at sige en bonde paa aldgaarden effter Classen 40 Cap som er wederkefftig til at Indlöse och samble huis som falt bliffuer och huileket som Icke falt bliffer giffuer skiepeskyld effter Revessen Menandis at ingen Ware Nermre er ena jag Peder Hermandson at besida same hela grdh som iag nu paboer i same grd och er iag begierendis ad dette mit Korte Indleg moete lesis och paaskriffuis, och I tingsbogen Indföris. Datum af Stolpagaarden d 12 Januari 1670 Peder Hermandsson…

Indleg. Olle helliesson suarade och begierde at dj 6 mend moete paa hans och hans moders side opneffnis, paa det at begge de halffua gaardens beskaffenhed med arffuingarnis loder och Udregninger dij beder kunde tagis i behörig agt, efftersom den halffue gaarden med arffuingar er adtskilde i slegtlinien. 2: tager same 12 mend i behörig agt at gaarden er utbygt i tuende parter och haffuer altid warit haffer det wed 2 bönder huörpaa skydis til windisbyrd. Min S. fader och hans formand den östre halffue part och Peder Hermandson och hans formand den Westre halffue part ock der effter at same mend at paakinde om Icke same gaard Endnu tald 2 bönder. 3. same mend udleger huör stor loed en huar det nu kand kosta at liga imod den geld min Sahl fader haffer effter it forsigent Skifftesbref betalt effter Sal. Hans Olson och min loed Nöje och granerligen Werge formendis Jag at Ware den störste LodElijer i min Sahl. faders halffue grd och iag derfore med bilighed bör at Ware Nermist den at bestrida. 4. tager forne mend i agt at Peder Hermandson nu i förgången aar haffuer Laubödet den halffue gaard hand besidder til at selgis och maaske den och siden Under sluted Kiöb til sin Sön afstede och Eragtade at Per Hermansson til same sin [halffue gard… etc etc… sid 128 sid 129]

1670 pag 150

[Mars 1670. Avslut och delning av Stolpagården. Angående den gård som Peder Hermandsson bott/bor i och ”sal. Helle Pedersen”. Det noteras att Helle Pedersson inlöste Hans Olssons skuld vid skiftet efter honom 1644.]

1670 pag 150

12 mends opkreftelse Den östra halva parten som Helle Pederson påbodde värderades til 120 skpr jord och lass äng. Därifrån skulle frandrågas det som sal Hans Olssons arvingar var berättigad till, dvs 88 skpr jord och lass ang enligt skiftesbrev Ingelsträde Valborgdag 1644. Hans Olssons 3 barn får 5 1/2 skpr jord och lass äng. Den andra delen hade Helle Persson inlöst. Sal Helle Perssons hustru Anna Olsdotter far 57 skpr jord och lass äng och Olle Helleson 30 skpr och Boel Hellesdotter 19 skpr.

1669 sidan 3

[Det noteras först att en samling män arbetat med frågan om barnagodset. Dvs Lauridts Rasmusson i Ingelsträde, Olle Helliesson i Ingelsträde, Jon Persson i Långaröd samt Per Jonsson i Allerum. Dessa talar på] Sahl Hellie Pederssons hustru i Ingelstrede Anna Olsdoters wägnar. Om barnegods som tillkommer Mons Nilson i Torshult begärdes wittnena Hellie Lauridson i Döshult, Helle Andersson i Lauröd, Jens Anderson ibm, Suend Person i Kobermöllan, Christopher Laurs i Gmmarp, Laurs Paulson i Alrom, Boel Per Hermans i Ingelstrede, Bendt Hermans i Djuramåsa. De som inte blirit stämda var Erland Benson i Broby, Nils Hermanson i Vestraby, Christopher Jensen i Boserup, och på moderns sida Nils Persson i Rögla, Paul Person i Måarp. Christopher [Lauridtsson] i Gummarp påpekade att Lauris Paulson i Alrorn. var barnens farbroder.

1680 pag 174 ”For Retten framkomb Olle Helgeson i Ingelstrede och i dag for Rett och dom, skiöde och Affhender fra sig, sin hustru och begge deria arffuingar En broderlod eller part, som hans sal fader Helge Pederson i Ingeltrede Arffwed effter sin sal fader Peder Helgeson i Lauröd. Såwäl som effter sin Sal Moder Johanne Peder Helges i Lauröd, samt till Suen Pederson i lauröd och hans hustru Johanne Hansdaater.

STOLPAGÅRDEN INGELSTRÄDE

[1673] sidan 317

Peder Jonson i Alrom Kircheby paa sin hustru Kirstine Hansdoters wegner Jon Pehrrson i Långared paa sin hustru Sissa Hansdoters wegner Mogens Giödmarson i Klappe paa sin hustru Johane Hansdoters wegner och Mogens Nilson paa Wigen paa sin hustru Boel Helliesdoters wegner beuiser med kaldsmend Pehr Olson i Alrom och Jens Johanson i Miöalt som haffer steffnit Oluff Hellison i Ingelstrede och Lars Person ibm til första 2, 3 och 4 ting til laubud och I dag til första ting laubyder al den lod och anpart som de haffuer arffuit effter deris sahl foreldrar Hans Olson Hellie Person och Anna Oluffsdoter, Udj den hallfua skattegaard I Ingelstrede som Oluff Hellieson nu paabor om någon ded will Indfri widere til 4de ting. Olluf Hellieson möte och böd sölf och penge.

1673 – Sidan 339, 11/6:

Laurids Pederson bjöd också silverpengar och ansåg sig ha större rätt eftersom han var född och alltid bott på Stolpagården i Ingelsträde medan varken Olle Helliessons fader eller moder var födda där utan kommit dit på köp. Peder Jenson i Alrom m.fl. gav Olle Hellieson [och hans hustru Sidsa Mortensdotter] rätt att inlösa gården från den dagen.

1685 Sid 285

Lars Persson i Ingelsträde emot Herman Bengtason i Djuraiaåsa angående barnagods som tillkommit sal Jöns [Hermanssohns] i Gummarp son Ebbe Jönsson vilket barnagods

Lars Perssons fader Sal Per Hermansson varit förmyndare för och riktigt skiftat, enligt skiftesbrev av l7 juli 1672 hållit i Ingelsträde efter sal Per Hermanssons död. [Lars persson ingav skriftliga dokument på saken från Bengt Hermanssons son Herman Bengtsson. herman å sin sida bad att saken skulle skjutas upp tills nästa ting så motbevis och kvittenser kunde tas fram.] [Senare utveckling:] Lars Persson i Ingelsträde hade instämt Jöns Bengtsson i Allerum och Lars Bengtsson i Djuramåsa till att vittna över kvarlåtenskapen efter deras fader Bengt Hermansson i Djuramåsa. Båda vittnade att de ingenting ärvt varken efter fader eller moder. Herman Bengtsson i Diurauiåsa angaf sig för K Majts Befallningsman Petter Grimberg som honom inerterat hafwer angående dhet barnagods som hans fader Bengt Hermanson i Diuramåsa skall uppå skiftet efter Sahl Pehr Hermanson i Ingelstrede hafwa emottaget och Petter Grimbergs hustru Boel Jönsdotter Erfftell. är tillfallet. 15/2 1693 Peter Grimberg stämde Herman Bengtsson å del arv hans hustru ha efter sin sahl fader Jöns Hermanson i Gumarp. Länsmannen Lars Pehrson i Ingelsrede producerade i Rätten en Skriftelig fullmakt uthaf Befallningsman Petter Grimberg till att å hans wägnar här wed rätten swara och effterrättning gifwa om något Barnagods, som efter länsmannes fader Pehr Hermansson är uthtaget och Härman Bengtsson i Diuramåsa skall hoos sig hafwa begiärandea att sama saak til nästa ting måtte upstå efter Rättens igår giorde Resolution. Ett skiftesbref af 7 juni 1672 efter Pehr Hermanson uppvistes.

1669 sid 17

Christopher Laurson i Gumarp, Bendt Hermanson i Diuramåssa och Lauris Paulson i Bolet på vilkas vägnar Aruid Pederson i Svennistorp har stämt Anna Hellies i Ingelsträde med hennes rätta lauwerge och hennes barn om hur mycket barnagods de innehar efter hennes mans död. Lars Rasmusen i Ingelsträde på Anna sal Hellie Peders vägnar.

1669 pag 24

Det hade varit syn hos Christopher Laurisen i Gummarp Bendt Hermanson i Djuramåssa samt Lauris Paulsson i Bolet som var en Husman.

l661 pag 224

Per Hermanson barn i Ingelstred, Jens Person i Väsby, Önd Persson i Ingelstrede, Bendt Person ibm, Las (?) Pers ibm, Sidza Pedersdoter ibm, XXXX pedersdotter i Hulta och Helle Person i Ingelstrede.

1661 pag 264

Peder Hermanson i Ingelstrede om den anpart han har i den gård i Ingelstrede soin kallas Stolpagården ock han nu åbor som de ärft ock köpt av henes sal. fader Önd Ebbeson och hennes sal moder Inger Pederadoter. Häremot mötte Peder Hermans söner Lars Person på egen ock brodern Bendt Person ock bjöd silverpengar.

l668 8/11

Lars Persson från Ingelsträde kommet hem från Riksdagen.

1669 pag 31,

Lars Paulson i Bolet, Nils Person i Myrerup, Nils Swendson i Dompäng, Laurs Swenson ibm, Olle Myre i Suiberg, Peder Hermanasn i Ingelstrede, Och Christopher Laurson i Gumerup, Bendt Hermanson i Diuramossa Ebbe Tusson ibm, Per Anderson i Bröda, Nils Person i Rögle, Paul Person i Moarp, Nils Nilson i Långaröd, stämt Anna Hellies i Ingelstrede. Om det skiftesbref efter kennes sal man Hellie Pederson om det barnagods de har för Mons Nilson i Torshult. De hade även stämt Suend Person i Kopparmöllan om det skiftesbref kan haft efter sin broder Hellie Person. Sedan hade de stämt Bendt Jenson l Tuesholt om ett skiftesbref om samma barnagods för Möns Nilson. Bendt Jenson i Torshult uppvisade ett skiftesbrev dat 24 febr 1654 och begärde han 4a mäns opkrävelse ock blev för bördesumma. Per Mons Mons i Alrum ock Per Skeeder ibm ock på Bendt Jens vägnar Bendt Person i Miöalt ock Per Pauls ibm

1671 pag 354

Peder Hermanson i Ingelstrede med sin son Bendt Person instämt om Mons Nilssons barnagods xxxx Anderson i Birkeröd, Jens Anderson i Lauröd, Olle XXXXX, Suend Pederson i Koparmöllan som er som er Ret Morbroder. Christoph. XXXXX i Gumerup Nils Perss i Myrarp, Nils XXXX på sin egen ock broderns vägnar Per Anders i Bröda, Ebbe Tues XXXX, Bendt Gunnars ibm, Helle i Döshult, Olle Peders i XXXX, XXXX Pederson i Rögle, Paul Pers i Moarp, Nils Nilsson i Långaröd.

1671 pag 344

Peder Hermanson i Ingelsträde säljer sin andel i Stolpagården till sin son Lars Person. [!!!!!!!!/TJ]

1686 sid 28

Lars Person i Ingelsträde miderat Herman Bengtson i Djurarmåsa om barnagods till sal Jöns Hermanson i Gummarp, son Ebbe Jönsson vilket Lars Perssons fader Per Hermansson haft i förmynderskap. Herman Bengtsson bör framvisa skiftesbrev efter sin sal fader Bengt Hermansson. 17 juli 1672 var skiftesbrevet dat efter Per Hermansson i Ingelsträde.

l680 pag 276

Lars Person i Ingelsträde i dag hans 3 ting imodh Nils Rasmusen i Ingelstrede ock deras indlagda hans skriftelig indläg best. af på hwarfuer dess mening och sag giffuande for en Glossurium som hand af honom länt haffuer, ock Lars Person igin haffuer self af en god wen länt…….

l671 pag 23

Elsa Öndsdotter i Ingelsträde stämde Bendt Hermansson i Djuramåsa, Helle Laurisson i Döshult Nils Persson i Rögle, Paul Persson i Unnarp Nils Nilsson i Långaröd om Mogens Nilssons arvegods som sahl Peder ifermansson innehaft.

————————-

Vid frågor kontakta gärna mig, t.ex. om du inte riktigt förstår syftningarna i domboken, dvs var komman ska vara och vem som är vem och sånt. Det är bättre än att gissa!

Jag lägger ut fler källor inom kort.

Ur Kurt Bengtssons avskrifter (1) Buskeröd, Hulta och Danhult

Ur Kurt Bengtssons anteckningar, från hans pärm hos Kullabygdens Släktforskare.

DOMBOKSAVSKRIFTER FRÅN LUGGUDE HÄRADSRÄTT

[delvis kollade, alla mina citat eller kommentarer i klamrar. Med reservation för hans eventuella felläsningar. Otydigheter beror på hans avskrift.]

BUSKERÖD

1668. sid 135

Mogens Nilsen i Buskeröd har kallat Wier Nilsen i Brunnby Stuberup Nils Andersen ibm, Nils Nils ibm, Swend Nils i Himmelstorp, Boel Hansdoter i Stubberup med sina lauwerge Jens Olsen i Kraperup, Lars Monsen i Hustofta på sina syskons vägnar, Peder Nils i Hustofta, Anders Nils i Buskeröd. Peder Önds ibm på sin och sin avlidna hustrus vägnar, Ebbe Önds ibm, Önd Nils ibm på sin och sina barns vägnar ,Boel Nilsdoter i Klappe med sin rätte lauverge, Peder Nils i Slusås, Anders Bends i Paulstrup, Helle Asgunds ibm, bägge på deras hustrurs vägnar. Mogens Anders på sina egna vägnar. Alla sal. Bendt Nils barn i Buskeröd med deras rätta lauverge.

1668. Sid. 168

Laurs Monsen i Hustofta på sin son Mons Larssons vägnar.

1668. Sid. 186

[[Mogens Nilsson bebor gården. Det verkar vara fadern som dött!]]

Mogens Nilsens [halva gård] gård värderades till [125 skpr jord och lass äng]: Sahl Bendt Nils barn barn en broderlott 15 1/2, Peder Nilsen i Slusås 15 1/2, Mogens Nilsen ”bebruger” [behåller] samma gård genom arv och köp 62 1/2 skpr… Sahl Eske Nilssons arvvingar tillades Mogens Nilsson, Kirstina Nilsdotter 7 1/2, Karin Nilsdotter 7 1/2. I den halva gård som Peder Yndsen påbor 63 1/2 har Mogens Nilsen [i Buskeröd] köpt 10 sk och sal Bendt Nilsens [sal] hustru Ingar Laursdotter har köpt 53 1/2. [Bendt Nielsens arvingar har fått detta:] … Bendtsen 15 1/2, Kirstina bendstdotter 7 1/2, Johanna Bendtsdotter 7 1/2, Tora Bengtsdotter 7 1/2, Kirstine bengtsdotter 7 1/2, [S]… Laurensen sin moders [arv] (((efter sin mor Sissa Bengtsdotter [KAN DETTA STÄMMA?]))). Per Nilssons arvepart i Slusås, att frånskifta Peder Öndsen en tredjepart av den andra halvpart som Ebbe Öndsen besitter. Ebbe köpt en del av sin broder Nils Yndsen. [Forts: Ebbe Öndsson och Peder Öndsson var bröder.]

1668 sid 219

Mons Andersen i Allerum på egna och 12 samfrendder skulle utlägga Nils Hansen i nilagra hans hustrus part i den skattegård i Buskeröd som Suend Olsen påbor. Suend Olsen har köpt av Nils Hansen tvenne systerparter neml. Else Olasdotter som bodde och dödde i Ry och Gertrud Olasdotter som bodde och dödde i Buskeröd. Nils Hansson säljer nu deras lotter till Suend Olsen.

1675 sid 131

Ebbe Öndsen i Buskeröd stämt Jens Andersen i Döshult angående skiftet 1663 21 januari om den gård i Västra Buskeröd de 2 systerlotterna. 1663 den 8 april jens Andersen i Döshult och Mogens Nilsen i Buskeröd, deras hustrur Elsa och Karna Öndsdotter.deras lotter i den gård i Buskeröd Ebbe Öndsen bebor. Arv efter deras sal moder Sidza Pedersdoter och efter deras fader Ynd Nilsen i Buskeröd.

1681 sid 70

”Lars Jeppsen i Buskeröd stämt Tue pedersen i Stellinge på hustrun Ingar Ebbesdotters vägnar, Jon bendsen i Tjörröd, Nils Bendssen i Hultaboe, Peder öndssson i Tjörröd, samtliga för deras förmyndarskap på sal Ebbe Önds tvänne döttrar i Buskeröd. Önd bensen svarade på egna och bröderna Jon Bensen och Nils bendsen kunde inte taga mer jord och egendom då de inte skatta för det de hade och skyler ind till farbröderna Peder Öndsen och Nils Öndsen.”

1682 sid 106

Angående utläggande av den part i Buskeröd som Lars Jeppsen påbor. Enligt 12-mannadom 20 febr 1668 fanns det till den gård som Per Öndsen, Nils Månsen och Lars Jeppsen nu åbor 375 skpr jord och lass eng. 1/3 = 125 skpr jord och lass tillkommer sal Ebbe Öndsens barn och arvvingar som är Inger, Kirstine, Johanne, Sidze och Karene Ebbesdöttrar med vardera 25 skeppar jord och lass eng, vad gäller Inger är Lars Jeppsen med hennes man Tue Pedersen i Stellinge förlikt så att Tue tar sin 1/5 part och Lars Jeppsen löser resten. Angående vad jord och Eng kan kosta i dessa tider ”kan det inte höijer kosta end skeppa jord eller lass Eng Twm Mark silfwermynt” däri inberäknat byggnaderna.”

16?? sidan 290

Ebbe Suendsen i Buskeröd var stämd jämte Suend Olsens änka, Suend Olsens dotter, ibn Önd Nilsen i Buskeröd, Såne i Brandstorp, Mons Nilsen i Buskeröd, Nils Hansen i Backagården. Ebbe Suendsen hade gjort olagligt skifte med sin styvmoder och sina syskon. (Mons Nilsen hade en son, Per Monsen)

1673 sidan 317

Peder Jensen i Esperöd hade stämt sina creditorer Ebbe Öndsen i Buskeröd, Per Önds i Buskeröd, Sasser Hans i Esperöd, Per Önds Esperöd, Nils Anders Långaröd, Suend Monsen i Tjörröd, Mons Persen i Måarp, Olluf Bendsen [Arwedsen??] i Ruager, Peder Mons i Bröndbye, Per jens i Fjelsatorp, Oluff Giödmarsen i Bölsager, Nils Pers i Rögla, Lars Lars i Hustofta, Jep Kields i ornakärr, Peder i orrahuset, bendt jens i Torshult, Nils Suends i Dompeng, Per Jons i Nelager, Nils Jons i laröd, Peder hos Ebbe i Gummarp, Anders Mons i Döshult, Jens Jens i Nygård, Clemed Clausen på Viken, Mons Nils på Viken, Oluf lars på Viken, Paul rasmus i Ingelsträde,Möllarens hustru på Höganäs.

[Nämnda: Lars Rasmusson i Ingelsträde och Suend Rasmusson i Brandstorp (ihop) samt Oluff Sönessen Ingelsträde]

1670 sidan 256

Mogens Pedersson I alrom har överrenskommitmed Ynd Nilsson i Buskeröd att Ynd Nilssons hustru Ingar Pedersdtter Skall ha undantag i den skattegård Ynd Nilsson äger. daterad Buskeröd 4/7 1669. Efter Ingar Pedersdotters död skall undantaget återgå till gården och ej till hennes arvingar.

1676 sid 39

Jon Swensson emot olle Swensson i Väsby, Ebbe Svensson i Buskeröd, Arfwid Christensson Buskeröd och Johanna Swensdotter i Döshult angående den Gårdspart Jon Swensson i Buskeröds Östergård är berättigad att inlösa.

1669 sidan 362

Anders Nilsson i Klappe på sin bror Nils Nilsson i Stubbarp, och Nils Andersson ibm på sina och syskonens vägnar om den lott och anpart i den gård i Buskeröd Mogens Nilsson påbor. Denne bjöd silver..

??? sidan 155

Lars jeppsson i Buskeröd begärde syn och granskning på den skattegård i Buskeröd som han bebor tillike med en anpart som Tue Persson i Stellinge i samma gård har i bruk. Buskeröd 24/11 1684.

169???

Nils Pehrsson i Allerum på sin hustru Johanna Ebbesdotters och hennes systers vägnar har instämt Nils Önnersson i Buskeröd angående deras arvsrätt i den halva skattegård som salige Önners åbode.

1696 sidan 288

Truet Månsson i Knabalycke hade instämt Nils Öndsson i Buskeröd angående barnagods han har för Truet Månssons hustru Kari Ebbesdotter ifrån 2 maj 1677 efter hennes föräldrar. Hon var yngsta dottern. Nils Öndsson påstår att han var satt till förmyndare för Sissa Ebbesdotter och ej för Truet Månssons hustru

16 mars 1708

”Såsom bonden Troed Nilsson i Buskeröd som har i bruk halva delen av hemmanet Nr 3 sammastädes sig tillbjuder att vilja emottaga den andra halva delen så framt honom skälig frihet förunt bliver. Haver undertecknad tillföje av häradsfogde Instruction uti Nämndens närvaro om bem:te hemmans beskaffenhet rannssakat och såldedes befunnit, 1 Detta hemman är synat av edsvurna Nämndemän Jöns Hansson och nämndsman Anders Påhlsson som taxerat bristfälligheter på de hus som till den delen hörer som öde ligger till en summa av 94 Dlr och 2 öre och finnes på grunden allenast sex st torra och bräckliga ekar som kunna användas till byggning. 2. Åkern till detta hemmanet har varit sått Ao 1705, 1706, 1707. 3. till detta hemmanet är ingen skog, inget lefang, ingen humlegård, ingen torvmosse, medelmåttigt mullbete. 5. Detta hemmanet har varit brukat av ryttaren Lars Nykop som med Norra Skånska Cavalleri regementet 1701 blev kommenderad till Påhland. Sedan har dess hustru brukat hemmanet intill år 1704 då hon i armod och fattigdom det kvitterade och var detta hemman til rysthålla anslaget.” Tre års skattefrihet räknar de med behöbs 08-10, för att få i ordning hemmanet igen.

1709 29/1

Det hade varit besiktning på det bonden Lars Unger byggt på hemmanet Buskeröd Nr. 4 och även vad Anders Jeppsson gjort på sin 1/4 i samma gård.

______________________________

DANHULT/HULTA

1696 sidan 252

Toren Nils Helhes hade låtit instämma Karin Anders Anders i Hulta om en skuld och Jöns Trulsson i Tranekärr. Jon Christensson i Hulta var karin Anders Anders son. Den 20 jan 1681 var det skifte efter sal Anders Andersson. Jöns Trulsson i Tranekärr var Toren Nils Helges måg. Toren Nils Helges son per Nilsson var död för 18 år sedan. toren visade en kvittens av 19 oct 1676 upp allt vad sonen fått av sin moder men nämndes ej något av denna skuld. Det var orimligt då Per Nilsson dog under krigstiden men gälden var kommen efter krigstiden.

1696 sidan 255

Jöns Trulsson i Tranekärr och påhl Svensson i Glimminge hade låtit instämma Pehr Pehrs och ryttaren Mårten kalf i danhult till laga uppbud på den skattejord deras hustrur Kirstin Nilsdotter och Elin Pehrsdotter har arv i danhult efter deras fader och farfader sal Nils Helgesson vilken skattejord de hava sålt till Helge Nilsson i Fanhult som närmaste bördsman (inget klander).

1696-99 sidan 9

Gudmund Nilsson i Hulta hade vid ett barnsöl hos Helge Nilsson i danhult slagit Olof Nilsson i huvudet med en kanna så att blodet utgick. Pliktar 6 riksdaler till treskifte.

96-99????  Sidan 100

Joen Christensson i Hulta var inte tillfreds med den affär han gjort då han sålt en del av gården till Olof hansson då denne inte betalat. Drängen Jöns Jonsson i Hulta protesterade mt det jordköp som hans fader John Christensson gjort med dess svåger Oluf hansson om halva skattegården.

1696-99?? Sidan 396

John Christensson i Hulta. hans hustru hette Ingar Persdotter. Deras dotter var gift med Oluf Hansson i Plöninge. En son helle Jöns Johnsson och en Christen Johnsson och en annan som hette Lars Johnsson var bara 12 år. Stämningen gällde en karl som det påstods att John Christensson dödat och grävt ner i brygghusgolvet under ett skåp för ca tre år sedan.

1699-1701 sid 266

Pehr Pehrsson i danhult visade upp ett köpebrev av 14/12 1699 där Pehr Jönsson i Danhult sålt till Pehr pehrsson och hans hustru Bengta Såhnasdotter inom börd all den skattejord i bemälta gård han nu har eller härefter ärva kan, vilket med dess moders och fränders ja och samtycke skett är. Pehr Pehrsson framviste an förlikning av 13/2 1700 som han med Måns Månsson i Tranekärr ingått för deras arvepart i Danhults skattegård.

1703 sidan 61.

6/8 inställde sig bönderna Swen Nilsson, Jöns Joensson, Knut Tygesson och Tyge Knutsson som hava bebott det avbrända hemmanet i Wäsby Hulta benämnt Ett helt hemman som i aska lades den 19/2 och begär att de likmätigt brandstödsordningen måtte någon byggnadshjälp bekomma.

1705 sidan 470

Sven Persson i Danhult ett köpebrev från Per Persson i Danhult på hela skattegården utgivet 16 juni 1704.

26 maj 1706

Pigan Olu Jönsdotter i Danhult har stämt sin syster Ryttarehustrun Troen Mårten Kalf för skuld. Hon vill ha sin andel i skattebruket då det varit deras föräldrars skattebruk.

1680talet???:

Toren Sahl Nils Helgesson i Danhult hade instämt Karin sahl Anders Anders i Hulta angående gäldsfordran efter Karins förre man Christer Larsson i Hulta. På hennes vägnar var hennes son Joen Christensson i Hulta. Toren uppviste ett skiftesbrev av 26 juni 1675 efter Nils Helgesson

1675 sidan 318, 333 och 340

Jens Helliesson i Danhult hade stämt Peder Sönnesson i Ingelsträde om värjemål för sahl Anders Helliessons tre döttrar Töre, Johanne och Ollu Andersdöttrar deras arv efter fader och moder vilket jens Sönnesson en tid haft i värjomål eftersom han är deras broder, medan Jens Helliesson är pigornas farbroder. På sid. 340 delas Anders Helliessons gård i Ingelsträde som Per Sönnesson bebor,

1683 sid 301

Den egendom som sal Anders Helliessons barn som bodde och dödde i Ingelsträde och är tillkommen i deras arvegods hos deras förmyndare Jöns Helliesson i danhult enligt skiftesbrev 7 febr 1683 som deras förmyndare Hellie Nilsson nu skall emmottaga.

1682 sid 217.

Tören, Nils Hellies i Danhult, kiärande till hennes sahl mans arvingar. Nämligen Eric Andersson på Viken. per Andersson i Ornakärr. Olle Svensson i Jonstorp och Per Jönsson Jonstorp svarande.

______________________________

HULTA

1671 sid 102.

Jon Christensson i Hulta ville inlösa den 4 part i Hulta där Gudmund Persson bodde och avdödde. Häremot svarade Thyge Knutsson i Hulta på sin hustru Törind Gudmundsdotters vägnar. Paul Pedersson i Hulta på Gudmund Perssons barns vägnar. (Jon Christensson hade instämt Lars Rasmusson i Ingelsträde, Paul Rasmusson ibm, Tören Nils Hellies i Danhult, Sönne Truedssson i Hulta, Anders Andersson i Hulta, Paul Persson Hulta och Alle Gudmundses i Hulta. (ej funnen)

1671 sidan 109

Lars Rasmusson i Ingelsträde på sin egen och sin broder Paul Rasmussons vägnar hade stämt Törin Nils Hellies i Danhulta med sin R lauverge. Söne Truetsson, Anders Andersson och hans styvbarn med deras lauverge Joen Christensson Paul Pedersson Ollul Lauritsdotter och hennes barn, samtliga i Hulta, till första ting om det var nämndemansdom den 10 januari 1666 över sal Gudmund Perssons i Hulta. Den 24 januari 1666 var lauris Rasmusson införd i sahl Gudmund Perssons jord och Eng och Skatterätt i Hulta. Gudmund persson dog i 1665.

1671 sidan 347

Jep Persson i Utwellinge giver sin broder Paul Persson i Hulta samt hans hustru Kirstene Ollesdotter fullkomlig jordegendom efter deras fader Per Truedsson (Turesson?) och moder Sissa Gudmundsdotter samt sin söster Sidsa Pedersdotter som bodde och dödde i Hulta.

1680 sidan 274

Kaldsedel: Helsen med Gud, sarnptelig gode wenner, Nils Jönsen i Wodemosse på s it formonderskab, Boel larsdotter i Torsholt med sine rette Lauwerge Önd Pedersen i Dösholt, PernPersson i Danholt begge på deria hustrurs wegner Joen Christenaan i Hulte med alle dess Arffuinger som er Allt falden efter Sal Gudmund Pedersen. Så wel alle Paul Peders Arffuinger som Udj Holtegård kiender sig ware berettiget, giffues eder hermed aamptlige kald och warsel. / Aff Holte s 1 ecember 1680 Sönne Truedsen.

– Sven Nilsson i Hulta hade inlöat en skatterättighet i Hulta. Ville ha faste efter uppbud 8/12 1680, 19/1 81,och 13/4 81 då säljaren Söne Troedason i Hulta instämt närmsta bördsman Nils Jönsson i Våtamåsa hade klandrat köpet han gjort med Hellie Andersson i Björkeröd. Hellie Andersson hade sedan transporterat köpet på Sven Nilsson den 12 april l681

1680 sid 223

Sönne Truetsson i Hulta säljer sin halva skattegård i Hulta som enligt Jordeboken är en fjärdepart i hela Hulta skattegård till Hellie Andersson i Björkeröd att tillträda 2 febr 1681.

Sid 354 6 maj 1696

Gudmund Nilsson i Hulta beklagar för rätten att arrendator Lars Barck på Krapperup ej ville hålla skifte efter Oluf Nilsson i Ornakärr. Rätten förordnande nåmdeman Olouf Bengtsson i Hesslunda och Såhne Jönsson i Fleninge att förrätta skifte.

9/2 1711

Rusthållaren Bengt Jönsson i Hulta stämt dess svåger Jöns Jonsson i Hulta för enkelt hor med pigan Hanna Persdotter i Västraby.

————————-

Vid frågor kontakta gärna mig, t.ex. om du inte riktigt förstår syftningarna i domboken, dvs var komman ska vara och vem som är vem och sånt.

Jag lägger ut fler källor inom kort.

Mandelgrenska samlingen i Lund

På fredag ska jag undersöka vad som finns i Mandelgrenska samlingen på Folklivsarkivet i Lund. Nils Månsson Mandelgren föddes i byn Ingelsträde, i Väsby Socken, och har skrivit ner en massa minnen från folk i trakten. Kanske det finns berättelser av dina eller mina släktingar från 1850-talet?

Det ska dessutom finnas en mapp, Kullamappen, som jag är speciellt intresserad av. Där har Mandelgren forskat i den s.k. Kullasläkten. Det är troligen där som en del uppgifter finns som cirkulerat fritt i många år på internet utan källhänvisningar.

Jag kommer att rapportera om mina fynd där under helgen!

http://www.lu.se/folklivsarkivet/samlingar/mandelgrenska-samlingen

Läs även andra bloggares åsikter om Släktforskning, Folklivsarkivet, Kullabygden, Hembygdsforskning

Ett mål i Luggude härads tingsrätt 1582…

I Länsräkenskaperna för 1582-1583 i Helsingborgs län, bland de s.k. ”sagefalden”, hittar man en liten notis som förbryllade mig en hel del. Det rör ett mål som troligen hölls på sommartinget i Luggudehärad. Frun till bonden Önder Åkesson i Västergårda (Ekeby socken) hade rymt med en annan man och därför skulle boet skiftas.

Ønnder Aagessönn y Vestergaard for hanns hustrue loed sig beligge, och rømpte fra hannom. Blef hans Boe schifft y Tre paarter. En hannom, enn anden part till hanns Børnn, thend tridie part som fallt K.M. till Bleff vurderit y Penndinge som er ix daler.

Varför var Önder tvungen att skifta sin gård? En del till honom, en annan till barnen och en tredje till kronan?

Skånelagen från 1200-talet som fortfarande gällde då är oklar på den här punkten. Men har kvinnan arv med sig (efter nån av sina släktingar) har barnen rätt till det.

Cvmmæ tu hion sammæn mæth rætum loghum. oc hauir annat thera enæ mark oc annat hundræthæ marc. oc skilias the siflæn ællær döth æth æller quik. skiftis e bo fleræ j mællin ællær fleræ aruæ vm fle æræ döth til halfnathæ. köpæiorth oc bol fæ. annur iorth gangæ til rættæ aruæ. Takæ the arf oc æræ the ey barnmynd ællær arfbet tha gangæ han til rættæ aruæ.

Jag hörde att en förrymd fru klassades som död fru i arvslagarna på den här tiden. Jag har inte hittat den relevanta lagparagrafen i Jyske Lov eller Skånelagen, de två lagar som gällde för Skåne 1582, men ska fortsätta leta.

Saken är intressant. Det är verkligen så lite jag vet om lagarna och reglerna som gällde 1582.

När Trulls Kullenberg från Jonstorp stod anklagad för tidelag

Detta är en text ur ett rättegångsprotokoll som är intressant. Det är ett mål från 1711 där ryttaren Trulls  Joensson Kullenberg (född i Jonstorp) ställs inför häradstinget i Luggude härad misstänkt för tidelag (sex med djur). Trulls skulle ha gjort detta brott, som bestraffades med döden om man blev förklarad skyldig, år 1706 när han var dräng hos Nils Trulsson på Kullagården i Brunnby.

Någon tid efter det misstänka brottet rymde Trulls till Danmark och tvångsvärvades till dansk soldat. Trulls deltog som ryttare på den danska sidan i slaget vid Helsingborg 1710. Efter förlusten rymde han från den danska armén och fångades efter ett tag av de svenska myndigheterna. Han ställdes då inför rätta för tidelagsanklagelserna.

Drivande för att få till en rättegång verkar den stränge och nitiske prästen Erik Sinius ha varit. Han var pastor i Brunnby vid tillfället. 15 år senare var han inblandad, och pådrivande, i den sista stora häxprocessen i Kullabygden.

Trulls frikändes. 1712 var det en ny rättegång om hans landsförräderi där han troligen också frikändes (jag återkommer till detta).

Bland de andra inblandade personerna hittar man Nils Trulsson, stamfader till Kullasläkten. Hans vardagsklädsel beskrivs i målet, blå mössa brukade han tydligen ha på sig. Han levde 1658-1737 och bodde uppe på Kullagården på Kullaberg.  Nils och Trulls var för övrigt släktingar.

Anno 1711 d 10 Octobr

Uplästes Herr Korpral Leutnanten och Hr Geuv=

Neuren högwälborna Hr Baron Carl Gustaf

Skyttes breef till Hr Öfwerste Leutnanten

Gyllenbielcke Dat Malmö d 15 September, sistl.

af det innehåll at et extraordinarie Ting skulle

hållas öfwer Ryttaren Trulls Joens: som an=

gifwes af Pastoren Hr Sinio at han före

några åhr sedan bohlat med ett stood, och

rymbdhe öfwer till Dannmarck, war sedan

med fienden kommet hit i Landet igen.

dennest uplästes et bifogat extract af

Pastoren Hr [Kai] bref till Hr vice Guveneur=

en Dat d 15 September näst: ad acta.

Ofwanstående Documentt hafwer wälborna

Hr ÖferstLeutnant Gyllenbielcke Communicer=

at med häradzhöfdingen, med begäran at

saken måtte kordteligast komma till ran=

saakning eftersom bem:ta Ryttaren är tagen i

Tienst

Detta Criminal måhl har warit till Tingretten

22 May nest: inCiterat men som Rytt:n

icke Comparerade ty kom Saaken till at stanna

som protocollet wijdare utwisar.

Sedermera har Tingretten icke kunnad komma

tillsammans för […] […..etta] samma [….]

skulle som [….fvandens] i alla socknar i Luggu=

[de härad] waridt [aastad.], ock äfwen maahl i denna

Socken [hiuppest?] tinget hållas, Ty har Härads=

höfdingen förmaant eftersom Ryttaren icke

war grepen på färska gärningen eller

förqlader att Saaken skulle anstå till det

ordinarie Tinget

Hr Majoren Hasenkampf har under Rytt=

taren […] hitsent till Tingretten Ryttaren

Trulls Joenßon Kullberg som för rätt=

ten framskyltes ock utfrågades.

* Om han tient hoos Bonden Nills Truls:

på Kullaberg Ao 1706 swarade Ja

han tiente honom intill Michaelis samma

åhr, då reste han öfwer till dannmarck,

och uppå tillfågan säjer at han intet wij=

dare hade stadt sig än till Michaelis då

han reste därifrån.

* hwarest han reste öfwer, swarade

weed Hällsingborg men säger at han icke

hade något Paß kan icke heller minnas

hwilcken båten tillkom som han foor öf:r

på.

* om deß maatfader Nills Trulsson weste

derutaf när han reste öfwer till Danmarck

* han skulle reesa deröfwer ock för

sööka sin lycka .

* hwad han beställte där öfwer at han

tog tienst hoos een wädermöllare weed

Köpenhamn ock war i Dannmarck in

till 1710 strax efter nyåret då reste

han hit till SKåne, emedan dee Danske

som fiender woro här i Landet och kom

så i tienst under Danska Militien och

det Seländska Cavallerie Regementet, och

war med då Slaget påstood weed Häll=

signborg, och när lyckan [wardde] af de

danska rymbde han ifrån dem då de

flycktade till hällsingborg, och föregifvde

att han af dee danska blefwen twungen at

taga tienst hoos dem. – Sedermera har han

in gifwet sig under dett Norra Skånska Ca=

vallerieRegementet till Ryttare.

* om han intet hörde deraf att de be=

skyllt honom hafwa bolat med ett stood då

han war i Nills Trulss tienst, * neij han

hörde aldrig någon mennska tala derom

eller någon beskylla honom derföre,

* om han med godt sammwete kan neka

och att han derutj är oskylldig, * ja det

kan han,

* hwarföre han icke meed Sidsta tinget sig

för rätten inställte d 22 maij då han war

Citerader eftersom han war på tingsplatsen,

och ner han påropades war han luppen her=

ifrån, * eftersom han war så kort tijd

stembden för tinget, och derutan war in=

gen af hans officerare innewarande, han

gick alllenest härifrån hem till sina rust

hållare, ock sedan gick han till Hr Leutnant

Steutner ock berättade för honom att han

intet hade waart på tinget, utan waar

då på sitt rusthåll

Till witne woro inkallade Bonden Lars Lars i

Krapperup Joen Ericks i Brecke, och

piga Hanna Nillsdotter i Stubbarp;

Trulls Kullberg förklarer att han emoot dessa

Personer icke hafwer någon exception, utan

gerna tillåter at dee […] witnen och be=

rätta som […] ty aflade dee deras Ed

med hand å book och förmantes at de [tha=

la] i Sanningen och ackta sig för meenedh

hwarpå föllier båda gudz och häradstinget[…]

och sedan blifwo […] […] där sig afhörda

Lars Larsson […] […] […] witnar at han

Tiente Nills Trullson på [Kulleen] samma tijd

[…] […] […] […] som […] och något

förrän Kullberg gick från Kullagården hörde

han det tallt att Trulls Kullberg skulle haf=

wa bolat med 1 Swart stoo när Nils

Trulsson war […] och samma

Swarta stood afsende Nills trulsson och

Bort[…] med een man […] […] […]

som bodde i Joenstorps By ock [….]

[…] skedhe något för Michaelis då Kull=

berg än war utj Nills Trulsson tienst

men trenne dagar [wed] paß för Mi=

chaelis berättade Pigan Hanna Nils datter

som äfven wäähl tiente Nills Trullsson at

tränne Perßoner skulle hendt för daa=

ngen […] at dee sedt Trulls Kullberg

haa bolat med Swarta stoodet, sedan

passerade dett då Nills Trullßon ock des hu=

stru woro weed Hällsingborg marcknad kom

Lars Larsßon hem, då war Trulls Kullberg

bortgången ock det war weed Paß Michels=

dag eller een dag för som han icke så

[fast] kan minnas, och sedan kom Trulls

Kullberg icke mehr dit i huuset, men des

kijsta blef der qwarstååndes, och weet

icke hwem som hemtade den derifrån,

men om Trulls Kullberg hade sagt up

sin tienst eller gick derifrån med minne

det weet han intet, men med Lars Lars:

tog han icke af hand, strax derefter be=

gynte det rycktet wijdare at utspredas

i Socknen ock follcket talade mellan sig

at Trulls Kullberg skulle hafwa giordt

denna mißgärningen, och det blef och=

så kunnigt at han war öfwer faren

till dannmarck,

* om Lars Larßon har, aldrig talt med

Anders Stenhög och hördt honom säja att

han hade sedt war denne Synden skulle

passerat.  * neij han har all=

drig tallt med honom eller hördt hoo

tala derom, icke heller har han frågat

honom derom.

[…] om han intet hört Nills Trulss i Kulla

talat om denna Saaken * han hörde

honom alldrig talla derom, icke heller

på hwad sett Trulls Kullberg gick ut ur

tiensten, men efter Michaelis tog Nills

Trulßon an een annan dreng som

hade tient i Klockaregården i Brunndby

benembd rasmus Perßon, wijdare weet

Lars Larßon intet at berätta.

Inkallades Bonden Joen Ericks: 27 åhr

gammal witnar at han tiente Nills Truls:

samma tijd då Trulls Kullberg tiente der

och det passerat een dag i tijden något

för Michaelis at Trulls Kullberg hade [haft]

1 Swaart och 1 bruunt stoo af des maat

faders öök och [kört] dem ock när han

kom hem spende han dem utur skacklarna

och förde dem utj grääs […ängen] [..]

strax derefter gick Joen Ericks ut […]=

nande ifrån gården till mölleleye […]

och på wägen uphunt han fiskaren

Anders Stenhög som nu är öfwer i

danmarck, och drängen Påll Andersson

på Mölleleije, hwillcka föllgdes åth och de

hade waart uppå i Nills Trulls maarck

och [kännt?] dem något [ris] och de berättade

begge för honom at de kommo då ge=

nast ifrån marcken och stoode bakom nå=

gra buskar, då Trulls Jonßon Kullbergh

kom uthfarandes med begge stoen, och

seelade dem och hade han boladt medh

det swarta stoet, men på hwad sätt det

skedde eller huar när den stoode frågade

han dem icke efter, och der tallte icke

derom, icke heller weet han om detta

talat war Nills Trullßon bekant, ty han

hörde honom aldrig tala något derom,

men något der efter bytte Nills Trulls:

boet samma stood till een man i Joen=

storp, icke heller weet Joen antingen

Trulls Joenßon hade up sagt sin tienst

eller städt sig på nytt; men om Michae=

lis ner Trulls Kullberg gick ifrån Nills

Trullsons gård war Nills Trulss och

des hustru icke hemma, men Trulls

Kullberg, [..ferwarade] sin kistenyckel till

Joen och sade honom icke hwar han

skulle taga wegen utan gick bordt,

och sedan kom nyckellen i Trulls Kullbergs

faders händer som bodde i Södagra och strax

dereffter finge dee höra honom wara

i Dannmarck och dett berättades för

honom at kistan bleef sedan hemtader

därifrån af Trulls Kullbergs Syster.

* om Joen Ericksson aldrig talade

med Trulls Kullberg om denna Syndiga

gärningen som skulle wara skedt eller

om Trulls intet uptäckte något för

honom derom då han gaf honom sin

kistnyckell. * ner Joen hade hördt

på wegen af Anders Stenhög och Påll

Anderßon hwad dee sade sig hafwa

sedt Trulls Kullberg göra då woro

Joen Ericks och Trulls Kullberg een eller

2 Dagar derefter tillsammanes på mar=

ken då frågade Joen Trulss om han

her på marcken hade sedt Anders Stenhög

och Påll Andersson, så swarade Trulls

neij han hade intet sedt dem då

sade jaa dee woro her på maarcken

och sade att dee sågo dig der till

swarade Trulls intet, mehr weet han

intet att berätta.

Inkallades Pigan Hanna Nillsdotter 22

åhr gammal witnar at hon tiente på

samma tijd i Nills Trulls gård, ner Trulls

Kulberg om Michaelis kom derifrån,

men om han gick derifrån med minne

eller sagt up sin tienst weet hon intet

eij sedan han gick bordt hörde dee intet

af honom.

* om han icke berättade för Lars Lars at

Trulls Kullberg war för denna gärningen

mißtänckt, * det kan hon intet min=

nas ty det är så längesedan, och på=

minner sig heller om hon hörde något

af detta talat medan Trulls war J

Tiensten men sedan Trulls war bort,

gången tallte dee mycket derom J

Socknen, mehr weet hon intet.

* Trulls Kullberg tillfrågades om han

har något mehr at fråga eller på=

minna deßa witnen, * neij han

har intet mehr.

Bonden Nills Trullßon på Kullaberg

war in Ceterat till witne som är Trulls

Kullbergs faders Syskonbarn emoot

honom hade Trulls Kullberg ingen caupati=

on ty aflade han sin Ed med hand å

book och witnar.

* om Trulls Kullberg hade beg: up ge

sagdt sin tienst om mickaelis då han

gick ifrån honom * om Mickaelis

då han med des hustru reste uth till

Hällsingborg maarcknad, frågade han

Nills om han då skulle anmähla hoo

hoos Befallningsmannen och låta in=

skrifwa honom för des faders gårdh

i Södager, Swarade han det med blij

intet, och ner Nills Trullßon kom hem

igen då war Trulls bortgången,

tenckte han at Trulls war gången

hem till sin fader, men långt derefter

ner han [..] till war han öfwer

i Dannmarck, war Nills Trullßon re=

ste på wägen med sin hustru till marck

nadet sade hon till honom iag tror

at Trulls will [höllia?] sin Kornsedh som

han har hoos oß och frågade Nills

om han hade intet hördt af det sla=

deret som war kommet uth om honom,

då bad han sin hustru säja sig hwadh

det war, men hon sade neij det må

heller een annan säja dig det och fick

den gången intet mehr weeta derom,

men ner dee kommo hem igen och

Trulls waar borta då nödgade han sin

hustru at hon måtte säja honom det

som Trulls Kullberg war mißtänckt förr

* om han mååste något höridt ner han

bytte bordt stoodet * Neij

* om han frågade nånsin Anders Sten=

hög derom * neij det wille han icke

efter det war een så fuul saak. – mehr

weet han intet att berätta

Nock woro inciterade till witnen Byfoug=

den Anders Jönßon, och drängen Påll

Anderßon på Mölleleije, emoot hwill=

ka Trulls Kullberg uppå tillfrågan säjer

sig icke hafwa någon exception utan

de må witna och säja deras sanning ty

aflade de deras Ed med hand å book

och afhördes Särskilt, hwilka för=

mantes at blifwa weedh Sanningen

och ackta sig för meenEd.

Drengen Påll Anderßon 26 åhr gammall

witnar at det Sidsta halfwa åhret

då Trulls Kullberg tiente hoos Nills

Trullßon i Kulla hende det sig een

Söndag effter Paadsken at Anders Stenhög

som nu är i Dannmarck och Påll An=

derßon gingo ifrån Mölleleije up på

Kullaberg at efterse om teckan till

Sillfiske waar på andra sidan meedh

barmt, och då gingo de in i Nills Trulss

wång och Anders Stenhög skaar sig

twenne haslekäppar, rätt som dee stode

i buskarne blefwo de warse att

Trulls Kullberg kom gångandes och deref=

ter [kommest] öök framför sig ett paar

lam, ock de weste icke rättare än det

war Nills Trullßon siellf, ty han hade

en blå mößa, Wintröya ock Knäbyxor

på sig, men då han kom något ner

till dem kunde dee honom och lam

dreef förbj dem neder i wången

då sade anders Stenhög iag undrar hwar

han will taga wägen, och sade till Påll

gick då neder och han swaret han will

och Påll gick då bort och såg at ööken stodo

weed een steen, och Trulls Kullberg stod

på stenen baak dett eena stooet, men

han kunde icke grannska hwad han

giorde utan löpp strax bort till anders

stenhög igen och sade honom det, och

bad honom komma och see hwad Trulls

tog sig förr, ty Påll blef så häpen och

Anders kunde see det på hans ansickte

då gick anders stenhög dijt bordt och

Påll blef ståendes qwar weed paß ett

steenkast därifrån och anders stenhög

kom igen, och sade gud bewara oß

hwad han gör, kom och lått oß gåå,

och nar dee hade litet gådt sade an=

ders till Påll löp du dijt och see om

han är, der ännu, och så gick Påll

så när intill ööken at han war wed

paß 4 E 5 alnar ner dem, men

der war buskar emellan så att Trulls

icke kunde see honom, och då såg han

att Trulls stood ändu qwar på Stenen

baakom det swarta stoet och dett

eena stoet gick och uth, men dett

Swarta ööket som Trulls stood bakwed

wickade up och ned med hufwudet,

men hwad han giorde kan han icke

wist säja.

* om han icke kunde märcka see att

Trulls Kullberg hafde sin hembligheet

uthe, * neij det såg han intet.

* om han såg Trulls Kullberg ligga in

till ööket, * det såg han intet, men

han såg att Trulls Kullberg stood så tett

in till stoet baaktill att han intet kun=

de see emellan stoet och Trulls, der

utan war han förskräckt at han in=

tet gaf så noga ackt efter, war och

på den tijden ånger att han intet

förstod sig på att han så noga derefter

* huru hög stenen war som Trulls

Kullberg stood uppå, * wed paß 1 […]

Rätten förmente Påll Anderßon att

han skulle ackta sin saligheet och Eder

angelägenheet / swarade at han icke

annat med godt samweete kan säja

än det han nu bekänt och ick weet

eller såg om Trulls Kullberg hade sin

hemligheet uthe och fullkomb: bolade

med stoet, men när anders stenhög

och han gingo på hemwägen då kunno

dee tillföllia med Trulls dräng Joen

Erickßon ock anders stenhög sade till

hoonom Jag tror at Trulls Kullbergh

giorde något med det eena stoet

då swarade Joen gud beware oß,

iag må det icke troo, och dermed tallte

dee icke mehr derom, sedan säjer Påll

att han icke tänckte stort derpå förrän

Prosten tallte med honom derom.

* Trulls Kullberg tillfrågades hwad

han giorde på Stenen baakom stoet

* han stood icke på någon steen

Kiörkioherden Hr Erik Sinius i Brunnd=

by war närwarande weed rätten och

berättade at han fick höra detta rycktet

förrän Trulls rymbde bordt, då han

än war i Nills Trullßons tienst, och

kallade därföre för sig anders stenhög

och drängen Påll Anderßon at förnimma

hwad de wiste om denna saken, och

han undanwiste och förmante dem at

de skolla noga betänka hwad de sade,

och bekände utj denna angelägenhets=

saaken då tillstood för honom anders

stenhög som war een gammal be=

skedelig man, men i förledet åhr med

några st. andra fiskare rymbda öf:r

till Dannmarck, at han fullkomb: såg

Trulls Kullberg göra denna Syndiga gär=

ning ock bolade med stoet, och det

samma bekände drängen –överstruket?!–

Påll Anderßon, men strax derefter

om michaelis rymbde Trulls Kullberg

bordt, Påll Anderßon förklarar

sig at han icke sade det för Hr Erik

det han såg Trulls bohla med stoet, ty

dett såg han intet, utan sade då dett

han nu bekänt

Inkallades Anders Jönßon byfougde

och witnar att han hörde anders stenhög

säja deßa orden, Jan tror west att

Trulls Kullberg hade något at beställa

med ett stood, Jcke måtte har han

hördt des son Påll Anderßon alltijd

säja at han såg Trulls ståå bakom

ett stood, men kunde intet weeta

hwad han giorde weed dett, och ner

Hr Kiorkioherden kallde dem till

förhör, bad han dem begge att de skulle

wähl betaänka sig, […..] de bekände

för Hr Kiörkioherden dett weet han

icke, ty han war då icke nerwarande

eller inne i stugan hoos dem.

Den 11 October Continuerade Ransakningen

Trulls Kullbeg framsades för rätten och

förmantes at han skulle godwill:gt be=

känna sina feel ock brått eftersom han

hördt hwad witnen berättad hafwa, och

ner detta rycktet upkom, tagit Saak å

benk? och rymbdt öfwer till dannmarck

swarade der till at han med godt

samwete kan säja och påståå det han

är oskylldig, och säjer at den som är

uphof till detta ryckte har giordt honom

orätt.

*  hwarföre han intet gaaf sin maat=

fader som war des släckting tillkänna

ner han reste öfwer till dannmarck

* han tillstår det han intet gaf

honom derom tillkkomma, men ner han

kom till hällsingborg fick han tala meed

någon sin släckt från dannmarck, och

dee rådde honom till at föllia sig der

öfwer, dock hafde han först waarit hoos

sin fader innan han gick till hällsingborg,

men säjer att han icke uptäckt för her

at han wille resa bordt.

* hwarmed han kan bewisa at dee

danska twingade honom till att taga

tienst under Militien då han hitkom

Ao: 1710, * han kom öfwer weed glums=

löf der twingade de honom till att

taga tienst, men weet inga witne at

nembna derpå

* om han war med ner wåra ock dee

danska träffade med hwarandra wed

hestweeda * neij men han war med

dee danska weed Christianstad, och

war der Quitterade sig war han Commen=

derat medh [.agagit…]

Till witnen woro inkallade Nills Trullßons

hustru på Kullaberg Kierstina Anders dr

och deen afrymbda fiskaren anders

stenhög hustru Bengta Andersdotter,

emoot hwillcka Trulls Kullberg icke hafwer

någon exception, ty aflade dee deras

Eed med hand å book.

Kierstina Anders dr i Kullagården witnar

at om Söndagen för mickaelis förrän Trulls

Kullberg gick utur deras tienst war hon

i kiörkan i Brunndby, då hörde hon at

folcket talade om denna ogärningen som

Trulls hade giordt, och follck frågade

henne om hon weste något deraf, men

för hade hon intet hördt dett, ner hon

kom hem frågade hon det andra foll=

cket derom, då sade de att de eij

heller weste mehr deraf än det talet

de hade hördt af weed kiörkan, och

om onsdagen derefter då reste hon och

des man till hällsingborgs marcknad, ner

dee då kommo sedan igen war Truls

bortgången, dock war hans tienstetijd

Uthe weed mickaelistijd och wijdare

kundskap har hon intet mer kan gifwa

någon efter rettelse fram.

Bengta Andersdottre witnar at hon intt

hörde af detta talet om Trulls förän

då Hr Kiörkioherden i Brundby lätt

kalla des man till sig, och ner mannen

kom tillbaka frågade hon honom hwad

han skulla, då sade han iag har sagt

för fahr at iag såg Trulls stå baak 2

öök i marcken, men wijdare hörde hon

sin man icke tala, herom eller säja at

han sedt Trulls göra någon ogärning

utan sedermera hörde hon öfwer allt

i Sochnen talas om detta ryckt

Emedan Bengta war så ostadig utj

denna sin berättelse innan retten

kunde rätt: förstå och begripa des

ord och mening, och war mycket trög

utj des utsago, ty förmantes hon

mycket at hon skulle säja reent uth

det som hon af des man utj detta

målet hördt hade, och förställtes henne

deßa orden hon antingen måtte

wara mycket arg i sitt sinne eller oför=

ståndig, då swarade kiörkoherden Hr

Sinius eller ock begge dheelar, då swarade

Trulls Kullberg, så är han släckt medh

Eder.

Hr Kiörkioherden påstår at Trulls Kullberg

må förklara sina ordh.

Trulls Kullberg säger han sade detta efter

Hr Kiörkoherden lider ingen menniskia

Hr kiörkioherden apeverar sig allen rätt

emoot dena skiumf som Trulls Kullberg

honom tillägger tillföllia af Prästernas

priwilegier.

Rätten tillfrågade Trulls om han har

något mehr at tillfråga witnen, swa=

rade neij.

Uppå tillfrågan tillstår Trulls Kullberg

at han stood på een sten baakom

stoodet som Påll Anderßon berättad,

och säjer fast han der stood giorde han

ingen ogärning, utan såg uth åth

stranden.

Påll Anderßon examinerades wijdare och

berättar at den första gången ner

han såg Trulls ståå weed stoodet

kom han på sidan at han Trulls och

stoodet, men den senare gången kom

han fram för ööken, och Trulls wände

sitt ansikte emoot Påll, och wende

ansiktet icke emoot Siöen up

åth marcken.

*  hwarföre Trulls igår nekade at han

stood på stenen baak stodet, *  han

kunde icke minnas det, men har se=

dan och ehrindrat sig, och säjer at in=

gen skall kunna bewisa at han någen

ogärning giort, utan påstår at han

är oskylldig utj denna beskyllningen

och will taga gud derom till witnes

* till hwad ända han stood så länge

baak stodet, * han mins det icket

kan hända han stödde sig weed stodet

indan han såg öfwer buskarne i

Siön

wijdare hade icke Hr Kiörkioherden

Sinius eller någon annan i denna

saaken att indraaga eller på=

minna

Resolutio.

Såßom den beskyllning som ryttaren

Trulls Kullberg tillagdes at han för 5

åhr sedan skole hafwa bolat med ett

stoo, då han tiente Bonden Nills Truls:

på Kullaberg i Brundby Sn, medh

fullo skiäl och witne icke kan bewisas

men därmed allenäst deßa praesumptio=

ner finnes 1o at den till dannmarck

öferrymbda fiskaren anders stenhög

och drängen Påll Anderßon utj Nills

Trulßons åkergärde Ao 1706 hafa

sedt Trulls Kullberg stå på een steen

baak et stood, det han fördt uth i gräs

då han utj Nills Trullßons tienst war,

hwilcka pärsoner gingst på hemwägen

berättade för Trulls Kullbergs med tie=

nare Joen Ericks: huruledes de sågo

Trulls Kullberg stå och derföre trodde

at han giordt något meed stoodet,

men icke sagt at dee sedt siellfwa

gärningen, hwilcket nu äfwenwähl

Påll Anderßon för Rätten siellf witnad

och förklarad hafwer 2o at Trulls Kullberg

samma tijd då rycktet upkom om denna

mißgärningen har så hastigt och oför=

medel: sig till Dannmarck begifwit,

warandes deßa preasumptioner icke af

den beskaffenheet och wickt at Trulls

Kullberg derigenom kan graveras eller

till een så graaf mißgärning bindas

eller brotzen dömmas fördenskul

blifwer Ryttaren Trulls Kullberg för

denna beskyllning befrijader och frij=

dömbdt, men som Trulls Kullbergh

har utan Pass och tillstånd Ao 1706 till

Dannmarck öfwergått och icke kommit

i rijket förrän Ao 1710 då de danska

samfiender i Landet inkombna woro,

då han taget tienst under danska

Militien och Sweriges fiender, warit

med utj Slaget weed Hellsingborg, och

således emoot sin konung och foster=

land afwegen skulld burit för

denskull blifwer denne saak, som at

Crimen [laesa?] majistetis till tälia af

Rättegångs processone 20 jounet; till

höglofl: kongl: hofrättens nådiga om=

pröfwande och af giörande ödmiuk: re=

mitterad, och Emedlertijd måste Trulls

Kullberg föras till fästningen LandsCrona

utj säkert förwar och arrest at före

blifwa actum ut Supra.

Källa: Luggude häradsrätt AIA:14 1709-1712

Läst av Martin Brandt (som läste och skrev av det mesta) och Torbjörn Jerlerup

Säga vad man vill om Trulls men prata för sig kunde han. ”Emedan Bengta var så ostadig i sitt vittnesmål och rätten inte kunde rätt förstå och begripa hennes ord och mening, och var mycket trög då hon pratade, då förmanades hon att hon skulle säga rakt ut det som hon hörde sin man berätta om detta målet och rätten sa att hon antingen måste vara mycket arg (på mannen) i sitt sinne eller oförståndig, då tillade kyrkoherden Herr Sinius (inför rätten) ”eller bådadelar”, då svarade Trulls Kullberg ”ja också är hon släkt med er”…

Designationerna. Sockenprästernas längd över befolkningen i Kågeröd 1657-58.

Jag vet inte hur känd denna sak är bland de som forskar i Kågeröds socken, men jag lägger ut den i alla fall. Det gäller de s.k. designationerna. Dvs de rapporter sockenprästerna skrev 1657 till danska kronan. Kronan, och Kgl majestät, ville nämligen veta hur det var ute i socknarna.

De flesta skrev kortfattade berättelser. Men en del, lite mer nitiska präster, passade på att skriva ner alla som bodde i socknen. I fallet med Kågeröd är det intressant eftersom en del upp gifter kommit med som normalt sett inte finns i de danska mantalslängderna, nämligen innehavarna av rätten att bruka de gårdar som Knutstorps gods ägde.

Den som vill ha materialet kan ladda ner en zip-fil med bilderna genom att klicka här!

Här under ser ni sidan ett.

Notis om vissa invånare i Brunnby Socken 1647

Det danska kungliga kansliets årsböcker innehåller mycket som är matnyttigt. Här är ett exempel på vad man kan finna i kansliböckerna (dvs diarierna över regeringens beslut och korrespondens).

8/12 1647, Fredriksborg. Länsherren på Helsingborgs slott, herr Christoffer Ulfeldt, hade fått ett brev av fru Idde Skeel av Krapperup, änka till avlidne Fredrik Rantzau. I det brevet stod det att hon krävde ett ”mageskifte” (byte av egendomar) med kronan, dvs länsherren Ulfeldt. I samband med detta räknades de som brukade gårdarna som hon ville byta bort upp. Här följer de!

– En gård i Möllehässle, Moritz Knudssen

– Bräcke Svend Nielssen, Jens Lauritzen, Morten Nielsen Lang, Niels Svenske, Jens Poulssen Lund, Svend Seyerssen och Niels Lauritzen Lang.

– Flundrarp Peder Andersen, Joen Poulsen, Oluf Jensen, Lauritz Lang…’

Detta var de gårdar som änkan Skeel ville byta mot gårdar i Slammarp, och på andra ställen. Kung, Christian IV, godkände bytet om det gick att genomföra rent ekonomiskt. Men… Eftersom gårdarna förblev i Krapperups ägo tror jag inte att Ulfeldt godkände bytet i slutänden.

( Källa Kancelliets Brevböger 1647, Rigsarkivet )

*****

Intressant. Jens Poulssen Lund. Är det månntro fadern till Jöns Jönsson Lund i Skättekärr? Vet inte. Det fanns för många med namnet Lund i Kullabygden vid den tiden för att man ska kunna säga något exakt.

Jens Poulssen är registrerad i Mantalslängden för 1650 som Festebonde på en hel gård i Bräcke. Givetvis finns han även registrerad senare, som 1653, men tydligen inte 1646. Vi får se om jag gräver fram något annat med tiden.

Ridefogdens räkenskaper/ovissa inkomster

När man är van vid det svenska källmaterialet för tiden efter 1658 kan det kännas snårigt att sätta sig in i det danska systemet innan 1658. Här följer en kort beskrivning av en källa för släkt- och hembygdsforskare som är näst intill okänd här i Sverige, de ”ovissa inkomsterna”.

Det danska källmaterialet för Skåne före 1658 kan delas upp i fyra olika kategorier.

Först mantalslängderna, som visar vilka självägande bönder och festebönder som bodde i socknarna, och ofta vilka som var drängar, söner, föräldrar eller gårdsmän där.

Sen jordeböckerna, som visar ägandeförhållandena i samma gårdar. Dessa jordeböcker speglar oftast inte exakt vem som bodde där just då och personer som varit döda sen länge kunde registreras som ägare. Längderna är ofta svåra att överblicka eftersom gårdarna under en del av perioden före 1658 registrerades efter vilken skatteenhet de tillhörde. Självständiga jordägare registrerades på socknen och festebönderna på jordägaren, nåt som kallades län.

Sen har vi den unika källan som kallas ”ovissa inkomster”, eller ridefogdens räkenskaper. De ingår i länsräkenskaperna och där hittar man uppgifter om överlåtelser av kontrakt, och därmed ägarbyten för gårdarna, men också diverse småskatter och uppgifter om vissa betalda böter. Det är dessa räkenskaper jag ska skriva om i denna artikel.

Till sist har vi länsräkenskaperna som sådana med skattelängder och länsherrens budget och kronans brevväxling angående Skåne.

De ovissa inkomsterna

Genom att kombinera de ovissa räkenskaperna med kunskapen om vilka gårdar som är vilka (från 1658 och framåt) kan man ganska lätt komma bakåt i tiden till 1550-talet.

Hur ser då dessa räkenskaper ut.Ja, de utgic k från räkenskapsåret som löpte från 1/5 till 30/4 året efter. Vi kommer att använda fotografierna ur räkenskaperna för Helsingborgs Län, Luggude härad 1637-1638 som exempel.

Här ovan ser ni hur det ser ut på första sidan. Christen Nilssen var namnet på ridefogden i Luggude härad, han som ansvarade för att inkasssera de ovissa inoomsterna.

Festeböndernas kontrakt: stedsmålet

Stedsmaal. Om man tittar på vad som finns just detta år, 1637-38 så hittar man först Stedsmålet. Stedsmålet var de sk. Leieböndernas, eller festeböndernas, kontrakt med jordägaren om att hyra en gård på livstid. Bonden betalar för rätten att bruka jorden, för att få det s.k. fästebrevet. I gengäld skulle bonden betala en viss skatt till jordägaren (som kunde vara kronan, kyrkan eller nån adelsman) som hade herligheden (härligheten) till marken, som det kallades. Skatten kallades landegilde, och bonden skulle dessutom utföra dagsverken på ägarens mark, det s.k. hoveriet.

Om man kikar på två exempel så ser man något intressant. Kika på den nedersta. ”Annammit af Jens Nielssen i Brandstrup. Stedtzmaall af dend Gaard i Klappe, som Christen Jensenn tillforne paaboede och fra döde…”

Här får man värdefull information. En Jens Nielssen från Brandstorp i Väsby socken har köpt en gård i Klappe som en Christen Jenssen tidigare bott på och som han nyss dog i. Man kan alltså sätta dödsåret 1636-1638 på Christen Jenssen. Ibland kan även fädernas namn och i vilket skick gården är noteras här.

Hosbondhold

Sen har vi husbondholdet… Detta var en skatt den nya självägande ägaren av en gård betalade till kronan för att få dennes rätt till gården lagligt bekräftad. Den skatten skulle betalas vid varje ägarskifte.

Vad kan man läsa ut av denna bild då? Jo att Satzer Hanssen i Esperöd  tagit över (oploed = upplät) gården efter sin fader Hans Peedersenn. Här får man alltså viktig information för släktforskare. Man får uppgifter om son och en fader och dessutom informationen att fadern levde då lagfarten godkändes på tinget. Han levde alltså 1637/38.

Hade fadern varit död hade en formulering liknande den ovan använts, alltså som fadern ”tillforne paaboede och fra döde”…

‘Ibland kan det noteras att gården varit öde. Efter svenskarnas blodiga invasion av Skåne 1644 finns det många sådana notiser i de Skånska dokumenten.

Lägersmålen

Lejersmaal. Nästa skatt rör de lite mer snaskiga uppgifterna  om sex före äktenskapet, dvs böterna för lägersmål. (Sex mellan två ogifta personer.)

Här kan man se att Peder Andersenn ertappats då han begått nån form av s.k. ”hor” med ”qvindfolket” Inger i Filborna. I notisen efter den står faktiskt hela namnet på kvinnan. Det betyder att om det är ett brott som begåtts i en liten by, eller på en gård, kan man ibland identifiera även kvinnan som en trolig dotter eller syster till någon som bodde där då.

Sagefald

En rubrik man oftast hittar är sagefald. Lägersmålen står ibland uppräknade i sagefalden, ibland står lägersmålen för sig och sagefalden för sig. Sagefalden är enklare böter för förtal, misshandel och liknande. 1637 fanns inte alls rubriken Sagefald så jag använder fotografiet nedan, från 1642-43 års ovissa inkomster istället.

Här kan vi först läsa om Olle Pederssen i Tånga som haft ett ”klemmerij” (tvist, bråk) med Bent Suendssen på samma ort. I notisen efter finns ett typiskt lägersmål som en man i Bårslöv begått. Oftast är beskrivningarna kortfattade men det finns längre beskrivningar av brotten som begåtts också.

Här stöter man ofta på släktingar. Ta exemplet Nils Helgesson i Danhult. I Länsräkenskaperna 1646-47, Ridefogdens räkenskaper, bland sagefalden, hittar man följande om en av mina släktingar: ”Annammat aff Niells Hellessen i Danolt for leyersmaal hand ahffuer Begaaett med Ollue Pouellsdotter. –  12 Rdlr i böter.” Om man nu vet att sonen Helge Nilsson föddes 1647 och att frun till Nils var Tören Persdotter, kan man börja fråga sig ett och annat… 🙂

Diverse andra skatter

Man hittar också en mängd andra skatter i dessa ovissa räkenskaper. Jag ska nämna dem här.

Oldengeld och dröfft. Skatt för rätten att låta sin kreatur beta på kungens mark. Här har jag fortfarande problem att förstå exakt vad som registrerades.

Min misstanke är att skatten för dröfft/gröfft och den s.k. oldengelden var ungefär samma sak. Oldengelden, dvs ollonskatten, var en skatt för att låta sina svin och sin nötkreatur äta ollon på kungens mark. I samband med betalningen brännmärktes några av kreaturen med kungens märke, man ”brände dem till ollon” (brændte dem til olden) som det hette. När det inte fanns skogar med ollon fick boskapen beta på kungens mark och äta gräs. Ore-drift kallades det på danska.

Skudegaeld, skatt på fisket på vissa håll.

Vraggaeld, skatt på inkomst från bärgat skeppsvrak.

Förlöv (Førløv). I de fall då en arvinge för bort sitt arv från området där den döde bodde var de tvungna att betala 3 riksmark i Förlöv. Föringspengar kallas detta ibland.

De bevarande längderna för ovissa räkenskaper i Luggude härad som finns kvar har jag fotograferat av och de finns i en STOR zipfil (918Mb). http://www.vitriol.se/LR.zip . Ladda gärna ner den och använd källorna tillsammans med denna beskrivning av materialet!

/Torbjörn Jerlerup

1641 års danska mantalslängd för Luggude Härad

Nu har jag kommit igång så smått med att reda ut vad jag vill göra med mitt material. Just nu orkar jag inte bygga en webbsida med mitt hembygdshistoriska material så jag väljer att lägga ut det pö om pö i PDF-format istället här på min blogg istället.

Först 1641 års mantalslängd för Luggude härad:

Först samtliga jordeigne bönder: Mantalslängd Luggude, Helsingborgs Län 1641-1
och sen samtliga festebönder: Mantalslängd Luggude, Helsingborgs Län 1641-2

Festebönder var bönder som innehade bruksrätt över gård som tillhör jordägare. Efter att kontrakt slutits mellan jordägaren (kungen, kyrkan eller godsägare) kunde inte kontraktet upphävas förrän efter kontraktsägarens död då ägaren var tvungen att finna en ny fester, dvs brukare av gården.

Kontraktsägaren skulle betala landegilde (skatt) till ägaren och dessutom göra dagsverken, s.k. ”hoveri” åt ägaren av gården. Dessa festebönder ska inte förväxlas med de gårdar som helt ägdes av adeln.

Jordegna bönder var vad man kan kalla de självägande bönderna.